Obalans
Idag vaknar jag upp och känner att den här dagen vill jag ta hand om. Redan innan frukosten är klar har jag planer inför dagen. Jaha tänker ni...vad är det för märkvärdigt med det då? Jo, för några veckor se´n sa min kropp stopp, jag fungerade inte längre på mitt jobb....kraschade helt enkelt. Min läkare sjukskrev mig direkt och det har varit dagar och nätter där jag kämpat med olika känslor. Skuld och skam bl a för att ha drabbats av detta, att inte klara av att vara den där duktiga på jobbet som kan fixa allt. Jag har känt av detta länge, säkert under ett års tid, men vägrat lyssna på signaler som min kropp har sänt ut...och så är vi i regel, kanske just vi kvinnor och dessutom vi som är uppfostrade att vara den "duktiga" flickan. Kraven som jag har på mig själv, plus kraven från en krävande arbetsgivare blev för stora i jämförelse med de resurser jag har och därför är det mesta i obalans just nu. Den bästa medicinen är mitt lilla barnbarn. Hon lockar fram skr
