En del av mina



saker har ett eget liv...eller?


Letat som besatt i flera da´r efter en sak...vänder upp och ner på skåp och lådor..skyller och skäller på mina stackars barn för att dom slarvar bort mina grejer...just i detta fall...en batteriladdare till min speciella damm-råtts-jagare...javisst, tanken snuddar ju vid att vad skulle dom ha för glädje över just den grejen...men orationell som jag är...så blir det dom (barnen) som får skulden.


Jaha...idag nu på morronen...något svart misstänkt likt min nämnda sak skymtar bakom strykjärnet på hyllan i skåpet .....detta skåp som jag minitiuöst sökt igenom flera gånger den gångna veckan...där ligger den och hånler åt mig....laddaren.


Det blir som vanligt - jag kommer inte att erkänna att jag hittat saken på rätt plats där den brukar och ska ligga - utan jag hittar på nåt annat...


Jag är väldigt sugen på att köpa en sån där liten minidator/notebook...min son säger då att: "mamma, ska du verkligen köpa en sån liten grej, du som inte ens ser mig i mitt rum ibland utan vänder i dörren och ropar...var är du?"


Go förmidda´...kram

Kommentarer

  1. SOM, jag känner igen mig, när det gäller att leta efter saker som ligger fram näsan hela tiden...och SOM, mina söner har gnällt på mig, för att jag beskyllt dem för att ta det som är mitt:-)Kram/Z

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kattpiss

Påskledig

Bröllopet