Man måste betänka hur hastigt våra dagar går....

så man måste ju passa på…passa på att leva livet långsamt.

Min mamma och säkert många i hennes generation var uppfostrade med att inte sitta ner utan att ha något för händerna. Aldrig bara sätta sig ner och njuta, utan att göra någonting.

Jag vet aldrig att jag såg min mamma bara sitta skönt tillbakalutad i en fåtölj, blunda och bara koppla av. Jo, en gång per år. Julaftonskvällen, när julmaten var bortdukad, julklapparna utdelade...då satte hon sig ner i fåtöljen i vardagsrummet utan något i sina händer och hon somnade ganska omgående. Det är det jag främst kommer ihåg från barndomens julaftnar, att alltid mamma somnade av utmattning i fåtöljen.

Hon sa ofta till mig ”Sitt inte där, gör något.” Dom orden hade jag med mig länge efter att hon utbränd hade gått bort alltför tidigt. Jag kände länge ett dåligt samvete så snart jag satte mig ner bara för att vila eller koppla av.

Barn är inte från födseln förtjusta i fart eller prestationer – det är vi som gör dom sådana.

Ofta ser vi människor runt omkring oss som är på väg till utbrändhet. Vi ser dom bara öka takten, dom ger sig ingen tid för att inse att dom är olyckliga.

Man blir så lätt fartblind, samtidigt som man hela tiden lever i den yttersta tidsgränsen.

Aldrig räcker tiden till. Varje ögonblick ska helst fyllas av något meningsfullt. Prestationsångesten gnager. Den omättliga konsumtionshungern innebär att vi vill ha mer och mer pengar och om vi kan så jobbar vi allt vad vi kan bara för att kvittera ut en hög lön, istället för att ta ut vinsten i form av extra fri tid.

Man måste betänka hur hastigt våra dagar går så man måste ju passa på, eller hur?

Passa på att leva långsamt. Kanske bara sitta där ibland utan att göra någonting, tvärtemot vad mamma sa.

Jag har idag skakat av mig mammas ok och får inte längre dåligt samvete om inte alla mina dagar är fyllda med något ”vettigt”. Jag tillåter mig idag att vara långsam, skjuta upp saker, låta dammråttorna leva sitt liv i hörn och bakom soffan ytterligare nån dag och istället göra något roligare, eller inte göra något alls.

Jag har genom åren lärt mig, och försöker att komma ihåg, att dom flesta beslut man måste ta äger egentligen inte mer brådska än att man kan sova på saken, eller åtminstone ge det den tid det kräver för att säga ett nej.... istället för att alltid snabbt utan betänketid vara en ja-sägare.

(Skrivet med tanke på dagens skrivpuff "Göra något långsamt")