Att ställa dom obekväma frågorna
Berit har bestämt sig. Idag ska hon prata med Kajsa. Hon ska ringa, ställa dom där obekväma frågorna, samtidigt förklara för Kajsa att hon fortfarande är den vännen som Kajsa kan vända sig till om hon behöver hjälp.
Alltför länge har Berit förstått att något inte står rätt till med Kajsa. Dom är väninnor och var väldigt tajta några år, delade allt, skrattade och grät tillsammans, tröstade varann när nån kille gjort slut, ja allt det där som riktigt goda vänner har tillsammans.
Men genom åren har dom glidit ifrån varann. Dom gånger hon har ringt Kajsa och frågat om dom inte kan ta en fika, träffas lite och snacka, föreslagit en vinkväll tillsammans och prata gamla minnen, då har Berit alltid fått svar som: ”Ja, det skulle vara jätteroligt, men jag kan inte just nu, det är mycket med jobbet och vi håller på att renovera här hemma, ja du vet hur det är…alltid är det nåt, men jag ringer dig.” Men hon ringer aldrig.
För ett par veckor stötte dom ihop på Konsum. Trots sommarvärmen bar Kajsa en långärmad polotröja. Sminket, den långa luggen och solglasögonen kunde inte dölja allt. Det blev bara ett kort ”hej” dom emellan, för Kajsa hade "så bråttom" och skyndade iväg till kassan.
Men genom åren har dom glidit ifrån varann. Dom gånger hon har ringt Kajsa och frågat om dom inte kan ta en fika, träffas lite och snacka, föreslagit en vinkväll tillsammans och prata gamla minnen, då har Berit alltid fått svar som: ”Ja, det skulle vara jätteroligt, men jag kan inte just nu, det är mycket med jobbet och vi håller på att renovera här hemma, ja du vet hur det är…alltid är det nåt, men jag ringer dig.” Men hon ringer aldrig.
För ett par veckor stötte dom ihop på Konsum. Trots sommarvärmen bar Kajsa en långärmad polotröja. Sminket, den långa luggen och solglasögonen kunde inte dölja allt. Det blev bara ett kort ”hej” dom emellan, för Kajsa hade "så bråttom" och skyndade iväg till kassan.
Allt föll då på plats för Berit, det som hon hade känt på sig under en längre tid.
Hon tittar på telefonen, lyfter den börjar slå numret, men stannar upp innan hon knappat in sista siffran. Hon frågar sig:
”Har jag rätt att lägga mig i?”
”Tänk om jag har fel.”
”Tänk om hon blir förbannad på mig och bara slänger på luren.”
”Har jag rätt att lägga mig i?”
”Tänk om jag har fel.”
”Tänk om hon blir förbannad på mig och bara slänger på luren.”
Hon tar upp telefonen igen och med kallsvettiga händer slår hon numret…
Ja, precis sådär. Dom där frågorna man inte vill ställa, vill inte lägga sej i. Tänk om. Känner igen mej i det här. Det gör lite ont. Men väl skrivet.
SvaraRaderaSvårt läge. Bra.
SvaraRaderaVad ska man säga för att inte fösa personen ännu längre ifrån sig?
Som jag skrev i en annan kommentar skulle världen säkert se bättre ut om fler vågade ställa rätt frågor. En enda rätt ställd fråga kan ju bli vändningen på ett helt liv.
SvaraRaderadet är nog de viktigaste frågorna som måste ställas tänk om vi alla vågade det vad mycket kärlek och vänlighet vi hade haft då. Har varit den som varit tvungen att ställa frågorna tyvärr så var det vid fel tillfälle
SvaraRaderaBra skrivet... Vad är vi rädda för? Man kan inte fixa varandras liv, men man alltid prata, stötta. De obekväma frågorna måste kanske ställas ibland, för att inte vänskapen eller kärleken ska dö ut?
SvaraRaderaVäldigt bra skrivet, för precis så kan det vara. Man är hjälplös som vän, kan bara stötta, så frö, vänta, ge vinkar, vänta mera, bli frustrerad, irriterad och vara beredd på att rycka in den dagen vännen tar beslutet. Frågar man för närgånget så får man sällan ett ärligt svar, bara en massa bortförklaringar och riskerar att vännen tar än mer avstånd. Tyvärr så tar alla inte beslutet utan klipper helt. Då är man totalt maktlös. Man kan bara råda - inte leva den andres liv.
SvaraRaderaBra text och relistiskt beskrivning! Har man haft en bra relation tidigare så förstår säkert "Kajsa". Du blir kanske det halmstrå hon behöver, men visst, det är ett känslig ämne.
SvaraRadera