Mönster....dagens skrivpuff


- Nu har du räknat fel igen. Det ska ju vara tre korstyng där, ser du inte det. Du har gjort bara två. Du måste följa mönstret annars stämmer ju inte nånting.

Mamman står böjd över sin lilla dotter och pekar, andas på det där speciella sättet, så som hon alltid gör när hon är på gränsen till ett raseriutbrott.

Flickan försöker darrande få in dom tre trådarna moliuniegarn i hålet på nålen, skulden ligger som ett tungt ok på hennes tunna axlar... tänk att hon aldrig kan göra rätt så att mamma kan bli stolt och glad över henne. Tänk att hon alltid ska göra mamma ledsen och besviken.
Mamman synar mönsterpapperet och sen broderiet, vänder på duken och naturligtvis, som vanligt, så är inte baksidan som den ska.
- Hur många gånger har jag inte sagt att du ska fästa trådarna osynligt. Baksidan ska vara snygg och prydlig. Det här få du göra om.
Hon slänger duken på bordet framför dottern, ansiktsfärgen är högröd och flickan vet att nu kommer det…

Mammans utbrott följde alltid samma mönster. Det börjar i det lilla. Likt ett annalkande åskoväder. Först lite småmullrande långt borta, men efter en stund närmade sig oundvikligt dom svarta, hotande molnen och totalt oskyddad, hjälplös och rädd, fick den lilla flickan genomlida hela ovädret utan något som helst skydd.

Kommentarer

  1. Otäckt. Hur man tar skaparglädjen ur ett litet barn.

    Gla' månda' till dig och Sigge!

    SvaraRadera
  2. Ruskigt! Faktiskt rannsakar jag mig själv hur jag beter mig mot min lilla dotter ibland, men kan andas ut eftersom jag vanligtvis försöker vara så där duktigt pedagogisk som man skall vara.

    SvaraRadera
  3. Får dåligt samvete över min egen negativism, hur man gjort fel många gånger.
    Bra skrivet, fångat känslan perfekt.

    SvaraRadera
  4. ibland får barn inte riktigt vara barn utan ska vara fantastiskt bra med allt från första början. Jobbigt sånt.

    SvaraRadera
  5. Mycket bra skildrat och ett viktigt ämne att ta upp. Undra hur den lilla flickans självkänsla utvecklas av det här.

    SvaraRadera
  6. Bra skrivet, att få in både broderi- och beteendemöster... Vilket sätt att krossa eventuell skaparglädje hos flickan... Kände verkligen med henne, levande beskrivet.

    SvaraRadera
  7. Man vill sätta sig ner med mamman och fråga henne vad det är som är fel. Det är ju hon som måste komma till insikt och förstå att hon förstör sitt barn.

    SvaraRadera
  8. Det jag ser, är att så här skapar man ett barn som blir till lags. Kan tänka mej att hon blir positivt behandlad om hon gör "rätt", alltså lär hon sej att just göra "rätt". Kan få långtgående konsekvenser i vuxenlivets alla skeden. Har själv gått igenom detta, men har äntligen förstått vad som hände, men det tog tid! Tack för din text!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kattpiss

Påskledig

Bröllopet