Något stimulerande...dagens puff


Visst vill man väl ha lite krydda på tillvaron ibland.
Vi har nu levt med varandra några år och det känns som det skulle behövas lite stimulering.
Jag har verkligen försökt med att lyfta det hela till andra dimensioner.
Vet inte hur många leksaker jag köpt under åren.
Korgen i sovrummet är full av brummande, pipande, vibrerande stimuli.
Men tyvärr…hans lust till lite andra lekar, den existerar inte

Igår kände jag för något djärvt och annorlunda. Jag lockade med att säga ”Vi går ut i skogen, jag gömmer mig och när du hittat mig får du en belöning som jag vet att du gillar.”

Han vände innan vi kommit halvvägs, det började regna.
Jag la in plastpåsen med dom små bitarna blodpudding i kylskåpet igen.

Han tycks inte behöva något annat utöver det vanliga. Det rutinmässiga verkar tillfredsställa honom helt och hållet.Alla dyra leksaker jag har köpt ligger oanvända.

Men varje kväll, i samband med att jag vill se 22-nyheterna, då drar han fram sin gamla, nästan söndertuggade tygapa, eller den gamla skidhandsken som han snodde för nåt år sen från lill-husse och som han snabbt tuggade flera hål i, bara för att göra den obrukbar som just handske.

Då ska vi helt plötsligt leka, jag ska slänga han ska hämta, bara för att jag ska missa nyheterna.

Det här är inte den förste för mig, jag har haft flera genom åren. Dom har varit fulla av upptåg, alltid sugna på bus och skoj.Men nu lever jag ihop med en ”Ferdinand-under-korkeken”. Lugna och sköna dagar ska de´ vara utan alltför mycket stimulerande tjafs.

Kommentarer

  1. Härliga djur... jag har precis skurit sönder en gammal madrass som jag lade i vår stora hunds bida säng, det tog inte fem minuter sedan låg den lilleskiten där och sov gott. får nog ge den lille med en bit gammal madrass i hennes säng.

    Mycket rolig text om hur de kan vara, de där hundarna

    SvaraRadera
  2. Jaja, man får skylla sig själv med den fantasi man har. Mycket bra skrivet, men när jag läser är jag glad att det bor två katter i mitt hem. De tarvar inte mycket mer än att de ligger i knäet och man klappar dem och kliar under hakan.

    SvaraRadera
  3. Kul och välskrivet! Jag känner igen det där med när du vill göra något för dig, typ se 22-nyheterna, då passar det plötsligt. Fast jag har förstås inget husdjur... :-)

    SvaraRadera
  4. Sigge rules!

    Du får väl bada Jesusbarnet i stället när du ska diska, eller lille Krishna! Min hund heter Bubba som en kompromiss - medmatte tyckte han skulle heta Buddha, men det funkade inte för mig, som är buddhist.

    Tack, jag mår bättre. Åkte in till stan idag och knäna skallrade inte det minsta. Whiskyrösten får man stå ut med!

    SvaraRadera
  5. Tar jag bort fotot på Sigge kan man ju få tanken att det kan gälla en man som jag försöker locka till lite lustfyllda lekar, i varje fall fram till blodpuddingen...så tänkte jag när jag skrev texten.

    SvaraRadera
  6. jag e lite kär i din hund inte så lite utan rätt mycket det handlar om din förmåga att beskriva detta underverk

    SvaraRadera
  7. Hundar är också ett slags buddhister kanske - dom är, och i nuet, och det beskriver du väldigt bra med Sigge - som jag också är lite kär i.
    Min golden är mer av ett svin, tror jag, varma dagar som den idag tillbringas bäst i en lerig pöl.

    SvaraRadera
  8. Man fostrar hunden, men man kan inte ändra dess personlighet. Roligt att läsa om er vardag.

    SvaraRadera
  9. Dessa härliga hundar med sina starka personligheter.

    SvaraRadera
  10. Håller med Mamoria: Sigge rules!
    Håller oxå med Anna till viss del, kollar spegeln om man är man eller hund. Har ju blivit lite osäker sista tiden, då x-flickvännen skulle försöka fostra mig (lite typ som hund, med plats, kom, rulla runt o allt det där o lite till).
    Håller dessutom med Charlotta - att man kan inte fostra personligheten - fast det gäller nog inte bara hundar iofs (även män *Ler*)
    Fullkomligt älskar Annas bilder o berättelser om Sigge. Nja, gillar faktiskt allt hon skriver - men Sigge- historierna är en höjdare.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gammalt guld som slutat glimma

Bröllopstal är inte lätt