Om en smak...dagens puff



- Hej då min lilla älskling, vi ses imorron.
Lisa gråter lite och vill följa med när mamma åker.

Moster Britta tar Lisas hand.
- Kom nu så går vi in och packar upp din väska. Du ska ju sova här hos oss inatt och sen imorron är mamma tillbaka igen.

Lisa tittar efter bilen som försvinner runt hörnet. Britta sätter sig på huk, tar henne i famnen, torkar bort hennes tårar med en flik av sin tröjärm.
- Kom nu, säger hon igen och Lisa följer lite tveksamt med Britta in i köket.
- Snart kommer morbor Rune hem, säger Britta.
Lisa känner en ilning i maggropen. Ingen kan busa som morbror.
Hon hoppar jämnfota framför Britta - När kommer han? Nu! Jag vill att han ska komma nu!
- Snart, snart lilla gumman, han är bara till affären och handlar lite glass och sånt som du tycker om. Förresten vad vill du ha för mat idag. Nu får du bestämma .
- Mammas köttbullar, ropar Lisa, medan hon klättrar upp i kökssoffan för att se när morbror kommer med bilen.

Britta letar upp sin mobil, ringer till Rune
- Är du fortfarande i affären? Bra. Köp med Mamma Scans köttbullar. Hej då.

- Nu är maten klar. Kom in nu. Britta ropar genom det öppna fönstret. Hon ler när hon ser Lisa och Rune leka tafatt i trädgår´n.

Dom bänkar sig runt köksbordet och Britta hjälper Lisa att ta av köttbullarna, potatisen och såsen.
- Vill du ha lingonsylt?
Lisa skakar på huvudet samtidigt som hon stoppar in en hel köttbulle i munnen.
Hon smakar, rynkar den lilla pannan och spottar ut köttbullen på tallriken igen.
- Det smakar inte som mammas, säger hon och skjuter tallriken ifrån sig.
Ja, men…, säger Britta och tittar villrådigt på sin man.....

-----------------
Senare steker Britta pannkakor.

Kommentarer

  1. Det var en riktigt mysig text. Inget går upp mot smaken av hemlagade köttbullar.

    SvaraRadera
  2. härlig text och tydligt hur vi vuxna inbillar oss att vi fattar vad ungarna säger härligt

    SvaraRadera
  3. Ur barns och fyllehundars munnar får man höra sanningen. Underbar text som får mig att minnas några av de små saker som gömts undan långt bak i barken. Sådant som barnen sa och gjorde när de var små.

    SvaraRadera
  4. Hahaha...helt underbart! Kunde varit min dotter du skrev om. =)

    Måste även säga att jag gillar din nya bild på "sidhuvudet". Den skriker verkligen "sommar" för mig. Härlig!

    SvaraRadera
  5. Ja vad gör man inte för sina små och för att de ska trivas!! Kul med missuppfattningen av mammas köttbullar!

    SvaraRadera
  6. Köttbullar har nog en särskild plats i alla barns hjärnor. Mormors köttbullar, farmors köttbullar, mammas köttbullar och mina köttbullar är helt olika maträtter enligt dem.

    SvaraRadera
  7. Åh, en så härlig berättelse, jag riktigt myste.

    SvaraRadera
  8. Köttbullarna hemma hos mamma har fortfarande en plats hos mig.... emellanåt saknar jag hennes mat. mycket fint text.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gammalt guld som slutat glimma

Bröllopstal är inte lätt