Upptäcka detaljer....dagens skrivpuff


Hon tömmer diskmaskinen och kan konstatera att det finns inte ett enda rent glas att tillgå.

Inte alls förvånad och ganska så tränad av mångårig erfarenhet kliver hon in i sönernas domäner. Hon går med dom lättare fötterna, ja hon närmast trippar på tå över det klädstampade golvet, rädd för att råka trampa på allt vad som kan ligga på ett tonårings-sons golv.
Ni som inte har denna erfarenhet av tonåringar, er kan jag upplysa om att det mest vanliga och utmärkande för dessa varelser är deras rationella förvaringssätt. Allt på golvet. Nåja kanske inte all disk. Nej, glasen med dom intorkade bruna Oboy-mjölksavlagringarna och även annat odiskat med många dagars matrester, det trängs i regel tätt, tätt tillsammans runt datorn gärna med en del tomma plastpåsar, som får mamman att nicka ”jaha”. Bullpåsarna i frysen är nämligen slut.

Här ska tilläggas, att denna mamma har två av den här typen av pojkar. Två stycken som, trots att dom fått ett antal demonstrationer om hur skitig disk måste hanteras, eftersom dessa döda ting saknar egna färdigheter att ta sig ut till kök och vidare in i en diskmaskin, trots det och inte alltför sällan, får hon höra utrop från kök ”Oj, mamma vi har inga rena glas!”
Men mamman får inte längre några av dom större utbrotten. Varför bry sig om detaljer tänker hon, samtidigt som hon fyller famnen, knuffar igen dörren med hjälp av armbågen för att slippa se den övriga misären, går ut i köket och fyller upp diskmaskinen.

Solen från köksfönstret sprider sitt guld över diskbänken, en detalj som gör henne oerhört glad efter en regnrik semester. Hon slår igen luckan, trycker på knappen, lockar på hunden och dom går ut tillsammans i sommarvärmen.

Kommentarer

  1. Det där som är så svårt! Att inte gnälla och få utbrott, utan göra och sen gå till sitt. Bra.

    SvaraRadera
  2. Hoppas mamma var lika tolerant mot storasyster..? (Ett genusperspektiv på detaljer)

    Älskar ditt "klädstampat golv"!

    Nu tar vi oss en fin dag, eller hur?

    SvaraRadera
  3. Kärleksfull betraktelse. Genusperpektivet i kommenaren ovan. Gillar också "det klädstampade golvet".
    Bock o tack!

    SvaraRadera
  4. Fan vad den här apparaten stavar dåligt:) Kommentaren ska det va + gillar jag också.

    SvaraRadera
  5. Hoppas det inte var helt och hållet självupplevt för de ungarna verkar ju hopplösa ;-) men visst finns det sådana i mitt hushåll också då och då men tjatet hoppas jag tillslut är tillräcligt lidande så det är lättare att plocka upp efter sig ;-)

    SvaraRadera
  6. Nja...undrar om jag var det...ajajaj. Du min älskade dotter som läser detta...hur var det egentligen. Mammas minne är kort som du vet.

    SvaraRadera
  7. Lyckliga du som kan bortse från en sådan sak och gå vidare i livet utan men. Någon gång har jag försökt rensa tangentborden från diverse substanser men fått ge upp och så småningom köpa nya, rena. Inte roligt att hitta intorkade bestick bakom skrivbordet när man väl bemödar sig att dra ut det för dammsugning. Det andra kan jag stå ut med men disken ska ut i köket!!

    SvaraRadera
  8. Hehe, de intorkade oboyringarna i botten av glasen känner jag väldigt mycket igen hemifrån oss. Vi är en stor familj och jag är äldst så jag har som ansvar att hjälpa till när mina föräldrar jobbar. Att stöta på sådan disk är verkligen en dagligsak. Lite jobbigt, men man är ganska van nu .

    SvaraRadera
  9. Älskar också "klädstampade golvet". Tur man hade en av varje sort. Sonen var som ovan beskrivet, medan dottern var och fortfarande är, precis tvärtom. Tror hon försökte få mer ordning på honom än vad jag gjorde. I alla fall så sa hon ifrån mer. Nåja, i ärlighetens namn, så fick allt faderskapet en o annan uppsträckning oxå.
    *Tänk att det kan finnas så mycket luft i en så liten människa*.
    Nu är dom utflugna och kvar är bara minnen och min egen ungkarlsröra.

    SvaraRadera
  10. Bra, målande beskrivning som fick mig att minnas mina egna tonåringars oordningsamma faser ;-)

    SvaraRadera
  11. härlig beskrivning av dig som vanligt.
    Själv har jag några år kvar tills barnen blir ungdomar, men lilltjejen blir nog som dina barn medan lillen blir en pedant som mig. äldsta grabben, ja du...han är hemlig i sitt handlande och är duktig ibland.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gammalt guld som slutat glimma

Bröllopstal är inte lätt