Att ha tråkigt är dagens puff.



Jag har använt ordet tråkigt på ett annat sätt.

Det är slut på arbetsdagen och Mariana är på väg hem. Redan nere i porten kan hon höra hur hennes telefon inne i lägenheten ringer. Hon hittar nyckeln i kappfickan, låser upp och hinner fram till telefonen precis lagom för att höra klicket i örat.En koll på nummerpresentatören säger henne ingenting. Hon känner inte igen varken riktnummer eller det andra numret. Säkert nån försäljare tänker hon medan hon hänger upp kappan och kränger av sig stövlarna. Det ringer igen. Samma nummer.
- Gustavsson, svarar hon.
- Hej, det är Birgitta.
- Hej, säger Mariana, men kan inte placera vilken Birgitta det är.
- Hej, säger hon igen, du kanske inte känner igen mig, det var ju ett tag sen vi pratades vid, men det är Birgitta din gamla klasskompis.
- Ja men hej är det du, va roligt att du ringer! Ja det var verkligen längesen.
- Jaa det var det. Jag ringer egentligen för en tråkig sak. Eivor, vår gamla kompis, ringde mig idag och berättade att hon och Göran, hennes man, ska skiljas. Hon var förtvivlad. Han har tydligen träffat någon annan och nu vill han ta ut skilmässa.
- Men vad säger du, så tråkigt, säger Mariana.
- Ja visst är det. Eivor och jag har ju alltid haft kontakt med varandra, men nu tänkte jag, att eftersom jag bor så långt bort och hon verkligen behöver stöd och tröst från oss gamla kompisar nu, så kanske du kunde ringa henne och försöka hjälpa henne så gott du kan i det här tråkiga. Hon var verkligen lessen och chockad och jag är bekymrad för henne. Det är ju bara nån mil er emellan och ni kanske kunde träffas.
Det ringer på Marianas dörr.
- Vänta lite Birgitta, det ringer på dörren, jag ska bara öppna.
Mariana kollar i titthålet och ser att det är Göran som står utanför. Hon öppnar, håller pekfingret mot sina läppar samtidigt som hon pekar på telefonen. Han nickar, visar med en rörelse att han förstår.
- Men detta var ju jättetråkigt, upprepar hon sig i telefonluren. Nu har ju Eivor och jag inte haft nån särskild kontakt sen vi slutade skolan, men visst jag kanske kan ringa henne om du tror att hon vill det.
Hon ser hur Göran lyssnar spänt, rynkar pannan, skakar på huvudet.
- Du, jag kanske kan ringa upp dig lite senare. Min granne kom just och vi ska iväg på ett möte, så jag har lite bråttom.
-Ja, det blir bra…ring när du kan. Hej då
Mariana lägger på luren vänder sig frågande om. Göran står tätt bakom henne. Han nickar, kramar henne hårt, viskar in i hennes hår: - Ja, jag har sagt det…jag har sagt att jag vill skiljas. Jag älskar dig Mariana.



Kommentarer

  1. Suveränt, helt enkelt en underbar historia. Hur i jösse namn kom du på den och alla andra historier förresten. Din underbara fantasi har tydligen inga gränser.

    SvaraRadera
  2. Tord: Mina historier kommer till mig när jag är ute och går med Sigge. Jag har alltid en anteckningsbok med mig. Tack för dina kommentarer!!

    SvaraRadera
  3. Världen är bra lite ibland. Tyckte av någon anledning synd om Mariana. Alla har ju rätt till kärlek, vet ju inte hur det började. Trovärdigt skrivet.
    SV: Jag lovar att försöka skriva något gulligt så du vågar gå utanför dörren. Det kanske finns snälla mördare att skriva om också:). Erkänner att jag ibland försöker blidka de blodtörstiga på puffen med mina mördare och psykopater.

    SvaraRadera
  4. min fråga när jag läste, blev herre gud var får hon sina ord ifrån vart finner man sådana ord så¨läste jag kommentarena så jag fick liksom svaret, hmmm sa jag nu att detta var bra??? jag hoppas det framgick.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gammalt guld som slutat glimma

Bröllopstal är inte lätt