Blyg...dagens puff
Erika var klassens och byns blygaste flicka. På dagis var hon rädd varje gång barnen skulle gå iväg i led. Rädd för att hon inte skulle få någon att hålla i handen. Hon kommer inte ihåg att det någonsin blev så, men det var en skräck hon alltid kände.
När Erika var tio år dog hennes mamma och hon växte sen upp tillsammans med pappa och två bröder.
Hon trivdes aldrig i skolan. Vågade aldrig räcka upp handen, eller tala inför klassen. Hon kände alltid en fasa inför läraren som stod där framme och kunde hoppa på henne med frågor när som helst.
Idag är Erika tillbaka i sin barndoms skola.
När Erika var tio år dog hennes mamma och hon växte sen upp tillsammans med pappa och två bröder.
Hon trivdes aldrig i skolan. Vågade aldrig räcka upp handen, eller tala inför klassen. Hon kände alltid en fasa inför läraren som stod där framme och kunde hoppa på henne med frågor när som helst.
Idag är Erika tillbaka i sin barndoms skola.
När hon nu går förbi skolans matsal får hon rysningar och känslan, då hon ensam klev in med matbrickan och inte visste var hon skulle sätta sig, kommer tillbaka.
Den blyga tjejen som inte ens vågade gå till den lokala mataffären bara för att hon var rädd att någon skulle säga hej till henne, eller för att någon skulle göra det, ska idag hålla en föreläsning i skolans aula om hur man från blyghet kan bygga upp en stark självkänsla.
Den blyga tjejen som inte ens vågade gå till den lokala mataffären bara för att hon var rädd att någon skulle säga hej till henne, eller för att någon skulle göra det, ska idag hålla en föreläsning i skolans aula om hur man från blyghet kan bygga upp en stark självkänsla.
vilken revanch eller hur det nu stavas det röda försvinner inte hur jag än provar så det blev fel i stavar vilken fin beskrivning du har gjort
SvaraRaderaMycket fin beskrivining. Jag känner igen mig otroligt mycket även om jag inte varit och föeläst i barndaomens skola.
SvaraRaderaBra belysning av ett vanligt, tror jag, fenomen men det är en härlig känsla att man kan komma igen senare i livet.
SvaraRaderaKänner igen mej själv i berättelsen. "Kriser" i livet skapar oftast empati.
SvaraRaderaMan blir oftast stark av att vara blyg...om man nu tar tag i sig själv och vågar
SvaraRaderaTror många känner igen sig. Så otroligt jobbigt det måste vara att lida av denna blyghet. Tänk vilka höga trösklar man måste över varje dag. Bra skrivet och fångat.
SvaraRaderaMan känner igen sig. Härlig känsla av revansch i slutet.
SvaraRaderaMåste bara kommentera den otroligt gulliga bilden också, som den kattälskare jag är :)
Kul vändning!
SvaraRaderaSånt jag gillar, att man inte är huggen i sten, att det kan vända, bli annorlunda. Bra.
SvaraRaderastark text - snyggt och rakt skriven.
SvaraRadera