En bild att skriva till...dagens puff
Att anlända till Symi med kvällsbåten är en upplevelse. Dom står vid relingen. Mörkret har precis smugit sig på. Skepparen slår av motorn och det är bara det lätta bruset från vattnet runt båten som hörs.
Den hästskoformade hamnen öppnar sig som en stor famn framför dom, upplyst av alla glödlampor som sprider ett mjukt sken över husen i den lilla byn.
Det var här dom träffades en gång. Det var här på denna ö dom blev förälskade.
Han håller armen ömt om hennes axlar medan dom sakta glider in i hamnen. Hon lutar sig mot honom. Drar in hans välbekanta doft. Han trycker henne närmare intill sig och viskar: ”Jag älskar dig”.
I morron ska dom stå där under det gamla valvet och förnya sina kärlekslöften. Hon ler när hon tänker tillbaka….när hon trött efter den långa promenaden nerför berget, hade lutat sig mot den gamla, vackra stenportalen och han kysste henne för första gången….
Den hästskoformade hamnen öppnar sig som en stor famn framför dom, upplyst av alla glödlampor som sprider ett mjukt sken över husen i den lilla byn.
Det var här dom träffades en gång. Det var här på denna ö dom blev förälskade.
Han håller armen ömt om hennes axlar medan dom sakta glider in i hamnen. Hon lutar sig mot honom. Drar in hans välbekanta doft. Han trycker henne närmare intill sig och viskar: ”Jag älskar dig”.
I morron ska dom stå där under det gamla valvet och förnya sina kärlekslöften. Hon ler när hon tänker tillbaka….när hon trött efter den långa promenaden nerför berget, hade lutat sig mot den gamla, vackra stenportalen och han kysste henne för första gången….
Mysig text. Det känns verkligen som jag är med båten, betraktar dem på avstånd. Du har fångat ett magiskt ögonblick. /Betty
SvaraRaderaTänk vad kärleken är vacker när jag har blivit tillräckligt gammal att förstå den!
SvaraRaderaMan önskar att kärleken skulle vara för evigt, eller i alla fall så pass länge att man hann förnya löftena. En bra utopisk historia. Du skriver väldigt inlevelsefullt.
SvaraRadera