Långsint....dagens puff

Jag går omvägar för att slippa möta henne. Denna kvinna som nog inte har släppt något av sina oförrätter sedan barnsben. Hon letar hela tiden fel på allt och alla och fyller ständigt sin kropp med ny bitterhet. Under lång tid har hon försett mig med många av sina surdegar som hon går och bär på. En dag orkade jag bara inte lyssna på all den klagan som ständigt väller ur henne.
Jag sa: ”Snälla du ruska av dig allt gammalt och gå vidare. Placera dina dumskallar i idiotfacket och glöm dom sen. Detta du håller på med suger ju bara en massa onödig energi från dig. Att älta det gamla, som du ändå inte kan göra något åt, det är inte direkt konstruktivt. Risken är att du blir en bitter surkärring som bara gnäller om forntiden istället för att leva i nuet. Glöm heller inte, när du nu klagar på alla andra, att ibland titta dig själv i spegeln…vi behöver alla rannsaka oss själva ibland också .”
Högröd i ansiktet och med en fånig fågelholksmin står hon där några sekunder och finner inte orden…dom som hon annars har så gott om.
- Nej, jag har bråttom, måste iväg. Hej då.
Hon vänder på klacken och går in i sin port.
Hon söker nu inte längre min bekantskap. Jag blev med ens också en besvärlig människa och tillhör säkert nu hennes grupp av "idioter". Men bryr jag mig. Nej, har inte tid med det…har inte tid att vara långsint. Jag letar guldkorn i livet istället för att gräva i död mylla.