Samsas....dagens puff


Möglet och lössen samsades på väggarna där Britta och Petter bodde med sina 8 barn i fattigdom och elände. Det var snart slutet av oktober och slankveckan närmade sig. Petter och Britta hade bestämt sig för att flytta.
Det hade varit ett oerhört hårt år för den stora familjen. Patron var inte nådig trots att dom var en stor familj. Statarbidraget räckte aldrig till och barnen var ständigt hungriga. Dom två minsta hade fått tuberkulos och skulle säkert inte överleva vintern.
Brittas kropp var förstörd av hårt arbete och lidande. Varje morron halv fyra var hon tvungen att gå upp och mjölka gårdens alla kor. Hon kommer ihåg natten när hon förstod att det var dags att föda lille Erik. Värkarna kom tätare och tätare. Hon kämpade emot smärtan allt vad hennes kropp förmådde när hon tidigt på morronen begav sig iväg till korna. Plågan rev i hennes tunna kropp där hon satt på mjölkpallen och hon bet sönder sina läppar för att inte skrika högt av smärta. Hon lutade sig en stund mot den varma kossans kropp innan nästa värk skulle komma.
Erik deras minsta pojk blev född denna kalla tidiga vintermorron där i halmen som var indränkt med urin och koskit. Britta lyckades linda in den lille pojken i sitt förkläde och tog sig sen tillbaka till statarlängan. Petter skar av navelsträngen med den enda kniv dom ägde och sedan fick den nyfödde samsas med en av sina syskon i den stora tvättkorgen.

Kommentarer

  1. Härlig början!" Hon lutade sig en stund mot den varma kossans kropp" Låter så skönt. Det vore nått på BB istället för varmbad.

    SvaraRadera
  2. mycket trovärdigt skrivet. jättefin text!

    SvaraRadera
  3. Vi gnäller över hur det är idag. *Det var bättre förr såger en del*. Kanske i vissa avseenden men på det stora hela så var det nog inte alls så. Inte utan att man vill be dessa som hävdar detta, att slänga sig i diket.
    Bra skrivet och fångar mycket av hur det var i fattgdommens sverige för inte så länge sedan.

    SvaraRadera
  4. Så bra fångat.
    Under tiden som jag läser texten känner jag tacksamheten över att inte leva då. Tekniken har gått framåt och mina yttepyttebebisar som kom ut hade dött på stört utan den. Dessutom hade jag själv knackat på hos sankte Per.
    Det gör ont i mig av medkänsla för den stackars kvinnan.

    SvaraRadera
  5. Tänk, för tre-fyra generationer sedan hade vi varit i en liknande situation, de flesta av oss. Något att aldrig glömma, till exempel när man reflekterar över livet i tredje världen.

    SvaraRadera
  6. Håller med alla tidigare talare, jag känner verkligen för kvinnan i berättelsen. Du fångar känslan och vidarebefordrar den till mig på ett övertygande sätt!

    SvaraRadera
  7. Verkligt men ändå så långt borta trots att det inte är så väldigt länge sedan. Du skapar alltid en känsla i dina texter.

    SvaraRadera
  8. Har nyss läst Moa Martinssons "Kvinnor och äppelträd" och här visar du lika mycket realism som en av våra stora författare.

    SvaraRadera
  9. Godmorgon Anna, Jag har startat upp en virkblogg nu och jag undrar hur jag ska göra för att som du få en profiltext till varje blogg. Som jag har det nu kommer samma text om mig på båda bloggarna. Hur har du och Sigge gjort?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gammalt guld som slutat glimma

Bröllopstal är inte lätt