Jag minns


när jag var barn och besökte farmor.

Jag minns det jättestora trädet som växte på hennes gård.

Vi brukade sitta under detta träd under varma sommardagar och farmor bjöd på jordgubbssaft och vetebrödskivor.

Ibland berättade hon för mig att hustomten bodde under trädet. Jag tyckte det var lite otäckt men samtidigt så spännande när hon pratade om den lille tomten.

"Du ska inte vara rädd för hustomten" sa hon, "han är en snäll liten varelse som skyddar oss här på gården mot allt ont."

Hon berättade också för mig att det stora trädet hade en gång hennes pappa planterat och att det kallades för vårdträd.

Vem planterar nu vårdträd på sin tomt?

Vem planterar alléer?

Vem tänker sig ett liv på samma plats om 50 år eller mer?

Vem planterar skugga och skönhet för kommande generationer?

Vem berättar idag, för något litet barn, sagan om hustomten som bor under det stora trädet på gården?

Kommentarer

  1. Kortsiktighet är nog ett av våra största problem. En vacker tanke det där med vårdträd och att platera skugga och skönhet för kommande generationer.

    SvaraRadera
  2. För att glädja dig kan jag berätta att jag är av den gamla stammen och har planterat vårdträd och alleér vid vårt hus.
    Jag har hittat mitt ställe på jorden där jag tänker bo tills jag dör.
    Här finns allt! Dessutom älskar jag träd och springer omkring i skogarna för att leta upp små trädskott som jag sätter runt hela vår tomt.
    Ni kan tänka er vad vackert det blir om en sådär 10-15 år.
    En vacker berättelse hade du fifflat ihop, och
    fotot gillade jag med

    SvaraRadera
  3. Har planterat träd i både Afrika, Indonesien och Amazonas. Fast inte personligen förstås, utan via en sådan förening (eller vad det nu kan kallas).

    SvaraRadera
  4. Mycket vacker text, den berörde verkligen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kattpiss

Påskledig

Bröllopet