Maskera....dagens puff




Hon ser sig i spegeln och gör övningsleendet. Det ser lite krampaktigt ut konstaterar hon, men hon ska öva igen efter att hon lagt sin maskering.

Skickligt stryker hon den utjämnande foundationen över sitt ansikte och lägger en ögonmakeup som får hennes slocknade ögon att bedrägligt stråla av lånad, fejkad energi. Läppstiftet gör den sista touchen.

Aldrig att hon skulle blotta sitt nakna ansikte där hela hennes historia står.

Hon gör en ny test framför spegeln, leendet når inte ända upp till ögonen, men med hennes erfarna sminkning är det nu ingen som kan ana vad som döljs bakom den mästerliga ytan.

Stärkt av sin spegelbild känner hon att hon även denna dag orkar ta sig utanför dörren. Som en sorgsen clown är hon beredd att möta dagen.

Kommentarer

  1. Gripande skrivet. Hur många såna här mornar finns det? Hoppas att hon en dag får hjälp att bearbeta sina trauman och kan gå den mödosamma vägen tillbaka.

    SvaraRadera
  2. Undrar hur många kvinnor det finns som maskerar sitt ansikte och sitt inre, varje dag?

    SvaraRadera
  3. Jag är precis tvärtom, och sminkar mig mycket sällan. När jag en gång sprang på krogen var det bästa på hela kvällen när jag fick tvätta av sminknigen från ansiktet.
    Sorgligt skrivet, och mycket vanligt dessvärre.

    SvaraRadera
  4. mmm jag misstänker att vi faktiskt skrev om samma igen men du verkade avslöja mera sorg

    SvaraRadera
  5. Instämmer med de andra puffarna.

    SvaraRadera
  6. Kvinnligt? Ja skälva smeten men att dölja sig gör de flesta kvinnor som män och det för att det är så mycket jobbigare att stå för sina innersta tankar. Bra skrivet, berör.

    SvaraRadera
  7. Den som nyss har gått igenom en traumatisk händelse kan ofta känna att "det står skrivet i pannan" vad man varit med om. Då är sminket en välsignelse att dölja sig bakom. Om det kan vara ett plåster under en läkningsprocess är jag beredd att se masken som god. Tyvärr tror jag många fastnar bakom masken eftersom ingen ser hur svårt personen har det i sig själv.
    En känslosam text som berörde mig mycket.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kattpiss

Påskledig

Bröllopet