Om en förtrollning...dagens puff
Vi hade hört när dom gamla berättade om förtrollningen, om det konstiga ljuset som ibland syntes långt ner i det bottenlösa....
Många var dom kvällar när vi satt och lyssnade när tant Ester kom hem berättade om det Djupa Svarta Tjärnet långt in i snårskogen där västerut.
"Dit ska ni inte gå barn" brukade hon säga och hötta med sitt krokiga finger.
Vad hon inte visste var att vi ofta var där och lekte på gungfly, sprang fram över de flytande tuvorna, som gäckande ledde oss längre ut i det svarta tjärnet, som var broderat med vita näckrosor, de vackraste näckrosor värmlandsskogarna kunde förmå.
Vi hade hört att man brukade lägga kattungar och hundvalpar i en säck och dränka dem där.
Var det därför vattnet var så svart?
Var det därför alarna, björkarna och tallarna stod där som förstummade.
Utan ett ljud eller minsta rörelse.
Med en obegriplig sorg.
En kallsup från det svarta vattnet gav oss rysningar ända ner till tårna när vi varma sommardagar badade där. Fortfarande vid tanken, känns obehaget från det slingrande sjögräset när det slöt sig som slemmiga ormar runt armar och ben
Vi tyckte om att leva på gränsen till det förbjudna.
Ingen vuxen visste om att vi ibland på vintern pulsade iväg till det förbjudna, förtrollade och hoppade på isflaken.
Fin text
SvaraRaderaTrolskt!Broderade vita näckrosor och det underliga suget av det förbjudna.
SvaraRaderaDu beskriver mycket målande den underbara tiden då man inte fick men utvidgade sin världsbild. Den förtrollade barndomstiden där vi hade hemlisar mellan oss som föräldrar och andra vuxna inte fick veta, underbart.
SvaraRaderaBra skrivet, förtrollande barndomsminne.
SvaraRaderaFantasin hos barn är speciell. Du beskriver känslan väldigt bra!
SvaraRaderaEn väldigt bar beskriven förtrollning som säkert de flesta har gömt i sin barndoms minnen.
SvaraRaderaUnderbar text
Jätte fin text
SvaraRaderaHua, tänk så mycket olovligt man gjorde. Inte insåg man heller alltid hur farligt det var. Bra skrivet, *as usual*
SvaraRadera