Dagens puff - Ursprungligt
Vägen vindlar sig i slinga efter slinga uppför berget. Ner i en dalgång och upp igen.
Flera gånger känns det som den rangliga, gamla bilen vägrar att rulla en meter till. Den hackar oroväckande och jag stannar en stund på den smala vägen. Lodräta bergsväggar slickar vägrenen. Solskenet och värmen har förvandlats till gråväder och kyla och jag huttrar i mitt tunna linne.
Djupt därnere ligger dalgången och jag vet att jag ska vidare upp på nästa berg, där låga hus klättrar efter bergssidan.
Svarta moln har samlats kring bergstopparna omkring mig och rovfåglar kretsar runt, runt.
Jag tvingar bilen att starta igen och med ett klagande läte hoppar den igång.
Jag ska till byn där man lever som man ursprungligen har gjort i alla tider. Gamla traditioner hålls vid liv, man lever i ett matriarkat…kvinnorna styr.
- Jag gör allting så som jag har lärt av min mamma. Jag lagar mat som hon, vi planterar, sår och skördar som våra föräldrar gjorde det.
- Och jag bakar bröd varje helg i den stora ugnen utomhus så som man alltid har gjort här i byn - minst 25 kilo mjöl går det åt varje gång.
Jag sitter på Marias terrass och dricker hennes citronlemonad. På lite knagglig engelska berättar hon för mig om livet i den gamla byn. Det ligger stora runda vita ostar i långa rader utefter väggen och i skuggan under det stora lagerträdet står plastburkar med lock.
- Det är kaprisväxter i burkarna, säger Maria.
- Min man Michalis har plockat dom nere i den uttorkade floddalen.
- Det är här man ska bo säger hon och vi blir båda tysta en stund och låter blickarna vila på hennes vidunderliga utsikt utöver fält och den gröna dalgången långt under oss.
Maria - en stolt, vacker kvinna i sin svarta broderade dräkt och sina handsydda stövlar.
Flera gånger känns det som den rangliga, gamla bilen vägrar att rulla en meter till. Den hackar oroväckande och jag stannar en stund på den smala vägen. Lodräta bergsväggar slickar vägrenen. Solskenet och värmen har förvandlats till gråväder och kyla och jag huttrar i mitt tunna linne.
Djupt därnere ligger dalgången och jag vet att jag ska vidare upp på nästa berg, där låga hus klättrar efter bergssidan.
Svarta moln har samlats kring bergstopparna omkring mig och rovfåglar kretsar runt, runt.
Jag tvingar bilen att starta igen och med ett klagande läte hoppar den igång.
Jag ska till byn där man lever som man ursprungligen har gjort i alla tider. Gamla traditioner hålls vid liv, man lever i ett matriarkat…kvinnorna styr.
- Jag gör allting så som jag har lärt av min mamma. Jag lagar mat som hon, vi planterar, sår och skördar som våra föräldrar gjorde det.
- Och jag bakar bröd varje helg i den stora ugnen utomhus så som man alltid har gjort här i byn - minst 25 kilo mjöl går det åt varje gång.
Jag sitter på Marias terrass och dricker hennes citronlemonad. På lite knagglig engelska berättar hon för mig om livet i den gamla byn. Det ligger stora runda vita ostar i långa rader utefter väggen och i skuggan under det stora lagerträdet står plastburkar med lock.
- Det är kaprisväxter i burkarna, säger Maria.
- Min man Michalis har plockat dom nere i den uttorkade floddalen.
- Det är här man ska bo säger hon och vi blir båda tysta en stund och låter blickarna vila på hennes vidunderliga utsikt utöver fält och den gröna dalgången långt under oss.
Maria - en stolt, vacker kvinna i sin svarta broderade dräkt och sina handsydda stövlar.
Intressant!
SvaraRaderaprecis intressant varm text
SvaraRaderaVad bra det här var! Jättefint skildrat!
SvaraRaderaJag vill läsa mera!!! =)
SvaraRaderaLåter så härligt - och du skriver så målande, så jag ser bilder :)
SvaraRaderaSå skulle vi lära oss att leva i västvärlden också, med bonus som mer livskvalitet och hälsa, som en naturlig del i vardagen :)
Ha det bäst med en somrig augustikram
från vännen i Viken :D
Så vackert skrivet, och vet du vad? Jag tror de är lyckligare än vad vi är....
SvaraRaderaJag vill åka dit. Fint skildrat.
SvaraRaderaMycket vacker text! Härligt!
SvaraRaderaTack snälla för din kommentar :)
lycka en vacker lycka som ger mig mera
SvaraRadera