Skrivpuff 10 aug 2010 "Att öppna en dörr"
Idag antar jag utmaningen att skriva en text utifrån Skrivpuffen och dagens puff är:
Att öppna en dörr
Huset ser likadant ut. Kanske lite gistet. En del färg hade flagnat av och dörrhandtaget hänger på sned. Rör det sig bakom gardinen i köksfönstret eller är det bara som jag inbillar mig?
Rosorna bredvid den gamla stentrappan har för länge sen blommat ut, men en del vissnade brunröda, skrumpna blomklasar klamrar sig kvar i den snåriga busken.
En kylig höstvind leker tafatt med löven på gräsmattan. Dom stora färggranna bladen, som till slut släppt sitt tag från den gamla knotiga lönnen, snurrar glatt runt som i en karusell.
Med ens öppnas dörren och någon ropar mitt namn. Jag ser henne inte först där hon står i halvdunklet i dörröppningen, men när hon kommer ut på trappan är jag med ens i hennes famn. Jag sniffar in hennes välbekanta doft. Tvål blandat med nybakt bröd. Över hennes axel ser jag köket. Inget är förändrat. Det gamla, slitna köksbordet, korgstolen bredvid den öppna spisen där det sprakar en brasa. En kaffedoft når mig.
Plötsligt är det som att det öppnas en stängd dörr inom mig och det porlar fram en ström av varma känslor. Det unkna, mörka, dystra som länge bott hos mig trycks ner och jag känner bara en enorm trygghet när jag tittar in i hennes rynkiga, gamla ansikte, ser in i hennes ögon som bara utstrålar kärlek och jag känner att jag är hemma.
Att öppna en dörr
Huset ser likadant ut. Kanske lite gistet. En del färg hade flagnat av och dörrhandtaget hänger på sned. Rör det sig bakom gardinen i köksfönstret eller är det bara som jag inbillar mig?
Rosorna bredvid den gamla stentrappan har för länge sen blommat ut, men en del vissnade brunröda, skrumpna blomklasar klamrar sig kvar i den snåriga busken.
En kylig höstvind leker tafatt med löven på gräsmattan. Dom stora färggranna bladen, som till slut släppt sitt tag från den gamla knotiga lönnen, snurrar glatt runt som i en karusell.
Med ens öppnas dörren och någon ropar mitt namn. Jag ser henne inte först där hon står i halvdunklet i dörröppningen, men när hon kommer ut på trappan är jag med ens i hennes famn. Jag sniffar in hennes välbekanta doft. Tvål blandat med nybakt bröd. Över hennes axel ser jag köket. Inget är förändrat. Det gamla, slitna köksbordet, korgstolen bredvid den öppna spisen där det sprakar en brasa. En kaffedoft når mig.
Plötsligt är det som att det öppnas en stängd dörr inom mig och det porlar fram en ström av varma känslor. Det unkna, mörka, dystra som länge bott hos mig trycks ner och jag känner bara en enorm trygghet när jag tittar in i hennes rynkiga, gamla ansikte, ser in i hennes ögon som bara utstrålar kärlek och jag känner att jag är hemma.
Vackert. Välkommen tillbaka!
SvaraRaderaTack Marmoria...du trogna! Sigge har lovat att bli bättre på att blogga igen...kommer nog snart med nåt inlägg tror jag. Även små bulldoggar kan få bloggtorka...;-)
SvaraRaderaSå fint skrivet.
SvaraRaderaÖnskar jag kunde... Men skrivkrampen sätter igång innan jag ens börjat... =)
Fint om att komma hem. Bilderna är klara på näthinnan. Får en att fundera över att hälsa på de sina.
SvaraRaderaUndrar om det är modern eller mormodern som väntat.
Du Ting o Tankar: Du har en önskan, du kan säkert...skriv på och det lossnar...skit i vad andra tycker. Kom med i Skrivpuffen vetja...omdömena, kommentarerna, vilket dom är neg eller pos. tar oss framåt och kom ihåg...du skriver för din egen skull. Du är så välkommen!
SvaraRaderaTack!
SvaraRadera*Saknat*
Kan inte låta bli att undra lite vem hon har kommit hem till. En liten hint hade inte suttit fel. Knappast modern, mera troligt mormor eller någon moster/faster.
Men som din vana trogen så har du fått oss vanliga dödliga att inse vår brgränsning i konsten att skriva, genom dina så välskrivna puffar.
Återigen tack!
Som svar till er som undrar vem hon är...jag vet inte...bara tagit ur fantasin.
SvaraRaderaTack för era kommentarer!
ååååå vad vackert kändes verkligen som att komma hem kändes så välkomnade som mjukt och fint
SvaraRaderaApropå sigge så har vi en liten eller liten och lite en liten stor flap som ny familje medlem
Stämningsfullt.
SvaraRaderaFår mig att längta efter min mamma som aldrig kom att bli gammal.
Härligt skön stämning!
SvaraRaderaVilken underbar text som går rakt in i hjärtat.
SvaraRaderaKänner att jag är med i själva handlingen, en skön känsla. Tack.
Kramar:O)
För mig skapas en bild av farmor som sitter i sitt hus som hon alltid gjort. Dofter och syner man egentligen aldrig glömt bort kommer tillbaka i samma stund man möts av det välkända trygga
SvaraRaderaMycket bra skrivet
Väldigt fint skrivet. Det känns verkligen som du kommer hem.
SvaraRaderaVilken wowkänsla när en stängd dörr inom dig öppnas :)
SvaraRaderaHärlig text :)
Du skriver så jag ser bilder :)
Ha de bäst önskar jag från Viken :D