Obalans

Idag vaknar jag upp och känner att den här dagen vill jag ta hand om. Redan innan frukosten är klar har jag planer inför dagen. Jaha tänker ni...vad är det för märkvärdigt med det då? Jo, för några veckor se´n sa min kropp stopp, jag fungerade inte längre på mitt jobb....kraschade helt enkelt. Min läkare sjukskrev mig direkt och det har varit dagar och nätter där jag kämpat med olika känslor. Skuld och skam bl a för att ha drabbats av detta, att inte klara av att vara den där duktiga på jobbet som kan fixa allt.

Jag har känt av detta länge, säkert under ett års tid, men vägrat lyssna på signaler som min kropp har sänt ut...och så är vi i regel, kanske just vi kvinnor och dessutom vi som är uppfostrade att vara den "duktiga" flickan. 

Kraven som jag har på mig själv, plus kraven från en krävande arbetsgivare blev för stora i jämförelse med de resurser jag har och därför är det mesta i obalans just nu. 

Den bästa medicinen är mitt lilla barnbarn. Hon lockar fram skrattet och glädjen.



     

Kommentarer

  1. Ja medicin i sin bästa form :) Var rädd om dig!

    SvaraRadera
  2. INTE känna skuld och skam, ingen tackar dig för varken det eller att du jobbar ihjäl dig! Njut av dagen och den lilla bebbeb, du tänker rätt! Kram

    SvaraRadera
  3. Jag drabbades av utmattningsdepression 2002. Har fortfarande svårt med att läsa böcker och kunde för några år sedan inte titta på tv, då blev jag rastlös i kroppen.
    Det är inte lätt att ta igen det som man har "bränt" upp men du vinner på att ändra ditt liv. Att börja tänka i lugna banor och känna när kroppen börjar gå upp i varv är jätteviktigt.
    Själv fick jag hjälp på psyk med samtal som fick mig på rätt bana igen, det var jättenyttigt och så bra! De körde med KBT och det passade mit perfekt.
    Hoppas ditt liv reder upp sig, tänk på att låta det ta tid för det tar tid att bli bra, så är det bara!
    STOR kram!

    SvaraRadera
  4. Du e jätteduktig å fantastisk på alla sätt !! Sköt om dej ordentligt nu. Kraaam !!

    SvaraRadera
  5. Kram! Blir så ledsen när jag hör vad du går igenom. Nu - mot hälsa och lugn.

    SvaraRadera
  6. Jag har ju själv varit där du är nu ....
    Och, JA, det ÄR svårt att inte vara "Den Duktiga Flickan",
    har djupa rötter - så se'n blir det "Den Duktiga kvinnan" osv - och allt snurrar fortare o fortare - går inte att stoppa.
    Jag håller tummarna för dig, skickar dig kraft och livslust,
    MEN, det är bara du själv som kan trycka på STOPP!!!!
    Och det är bara du som måste våga - BE OM HJÄLP!!! och inte göra allt själv!!!!!
    Du klarar det här - Du har ju bästa medicinen - EMMA :)
    Stärkande shiatsukramen på dig från mig,
    vi som skrivits så länge om både ljust o mörkt :)
    :D

    SvaraRadera
  7. Var rädd om dej!!! Kram o nospuss från mej o Gibbs!

    SvaraRadera
  8. Det är lätt att bli trött och slut och inte ta det lugnt..bara jobba på--man glömmer att lyssna på kroppen. Sen kommer det onda..och stopp..Att det ska behöva kännas så...varför kan det inte vara lite lugnt..och man kan få må bra..Hoppas du mår bättre och kommer igen efter vila..
    kram till dig min vän..-
    Ditt lilla barnbarn är ljuvlig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gammalt guld som slutat glimma

Bröllopstal är inte lätt