Höstdoft...dagen puff
Luften ute bjuder bara på en enstaka plusgrad.
Jag letar upp den varmare jackan inför vår morronpromenad. Sigge reagerar med ett tvärstopp när jag öppnar porten och kylan överraskande möter honom. Han tittar vädjande upp på mig: Snälla matte vi går in igen och myser i den goa köksvärmen säger hans ögon. Nej kom igen Sigge, vi måste gå en sväng. Motvilligt följer han med och vi tar vägen genom skogsdungen. Marken är bitvis lite isig, stigen är täckt av höstmattan, den som för nån dag sen var varmt gulröd men nu har förvandlats till en murrig, smutsigt gråbrun beläggning. Det ligger en doft av vemod i luften en doft av förmultnade, förbrukade löv.
en doft av vemod mmm helt underbart en doft av vemod känns som jag gått den stigen
SvaraRaderaHöstmattans beskrivning var underbar.
SvaraRaderaVilket vackert ord du hittat (höstmattan)
SvaraRaderavacker text som precis gestaltar det som just nu pågår i skogen utanför mitt fönster.
Så här är ju hösten också, vemodig.
SvaraRaderaÄr väl där vi snart är. I livets höst. Men än så länge befinner vi oss i sensommarens värme.
SvaraRaderaBra text och med fina beskrivande ord.
"förbrukade löv"!
SvaraRaderaVilken fin inblick du ger i din -och Sigges- höstupplevelse! Ser att du har hunnit skriva mycket vackert sedan jag var här senast. Va kul!
SvaraRaderaVacker text, va bra att Sigge fick vara med.
SvaraRadera