Höstdoft...dagen puff


Luften ute bjuder bara på en enstaka plusgrad.
Jag letar upp den varmare jackan inför vår morronpromenad. Sigge reagerar med ett tvärstopp när jag öppnar porten och kylan överraskande möter honom. Han tittar vädjande upp på mig: Snälla matte vi går in igen och myser i den goa köksvärmen säger hans ögon. Nej kom igen Sigge, vi måste gå en sväng. Motvilligt följer han med och vi tar vägen genom skogsdungen. Marken är bitvis lite isig, stigen är täckt av höstmattan, den som för nån dag sen var varmt gulröd men nu har förvandlats till en murrig, smutsigt gråbrun beläggning. Det ligger en doft av vemod i luften en doft av förmultnade, förbrukade löv.

Kommentarer

  1. en doft av vemod mmm helt underbart en doft av vemod känns som jag gått den stigen

    SvaraRadera
  2. Höstmattans beskrivning var underbar.

    SvaraRadera
  3. Vilket vackert ord du hittat (höstmattan)
    vacker text som precis gestaltar det som just nu pågår i skogen utanför mitt fönster.

    SvaraRadera
  4. Är väl där vi snart är. I livets höst. Men än så länge befinner vi oss i sensommarens värme.
    Bra text och med fina beskrivande ord.

    SvaraRadera
  5. Vilken fin inblick du ger i din -och Sigges- höstupplevelse! Ser att du har hunnit skriva mycket vackert sedan jag var här senast. Va kul!

    SvaraRadera
  6. Vacker text, va bra att Sigge fick vara med.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kattpiss

Påskledig

Bröllopet