Jag syr....

Varje morron ska vi gå samma väg, samma stig genom skogen och sen vidare över bron ner till sjön. Bara tanken att vilja föra in en förändring i denna rituella morronpromenad...nej de´ kan jag bara drömma om. Om jag vill vara lite djärv på morronen och vika av mot vänster utanför porten, ta en helt annan färdriktning....ja, då förblir han stående, som fastklistrad i asfalten, vägrar gå en cm. Jag har testat honom...jag har gått långt...jag försvinner t o m bakom ett hus...han funderar aldrig på att följa efter utan sätter sig suckande och väntar på att jag ska ge upp och komma tillbaka. Det hjälper inte ens om jag sätter på kopplet och drar....nej, tvärstopp...står bara och blänger på mig. Ok då...det blir som du vill Sigge. Lycklig skuttar han iväg och gör sina behov.

Klockan närmar sig 17.45 Goda-grytan, hans favorit-kött-gryta, puttrar på spisen, potatisen är färdig och ångar på det dukade köksbordet Alla leksaker är undanplockade Barnen vet att nu är det pappa-kommer-hem-tid och dom har gått ner på en lägre växel, lugna och fina, med en aning av rädsla i ögonen Gruset knastrar utanför...bildörren smäller igen Ytterdörren rycks upp Det klirrar när kassen slängs på golvet Ett försiktigt "Hej pappa" från mellan grabben Inget svar Dom äter sin köttgryta med potatis under tystnad Pappa är på ett uruselt humör Han vill inte ha nån mat Han har redan ätit på restaurang med kunder Han måste nu varva ner framför tv:n Glaset bredvid honom är till brädden fyllt Barnen frågar inte om dom får titta på Bolibompa.... Mamma och barn balanserar och tassar sig fram även denna kväll

Han älskar dig ju så mycket Han vill göra allt för dig Du tycker han är fantastisk Du flyger runt på små rosa moln Du blir mer och mer smickrad av all uppvaktning du får Han hämtar dig från jobbet Han börjar skjutsa dig till jobbet Han börjar skjutsa och hämta dig från dina olika aktiviter Allt gör han för att han älskar dig Han älskar dig så mycket att han till slut tycker: -Nej, sluta med dina kvällsaktiviteter, det tar så mycket tid från oss Ni går inte på den där festen med dina släktingar/vänner, för han vill ha en myskväll med dig Du tycker han är mysig och go Du har slutat med kvällsgympan, eftersom han hade sett att någon tittade konstigt på dig Han har full koll på dina arbetstider, han vill veta vem du pratar med i telefon, han vill veta varför du kommer "försent" hem, om du träffat någon på sta´n....osv Han krymper ditt livsutrymme Han tar kontrollen över ditt liv Du sitter fast

Min son hos psykologen om så där 10 år.... Han berättar då hur det var att vara 16 år och leva med en mamma som var bloggist : "Jag inser att jag inte haft det så lätt som tonåring. Mamma var bloggist, ganska nergången så´n, dessutom. Hon var liksom frånvarande. Hon höll inte ordning hemma, lagade inte mat. När jag kom hem från skolan frågade jag henne om hon bloggat. Nej, svarade hon nästan alltid. Men sen brukade jag hitta hennes laptop under nån kudde i kökssoffan, nånting som var hårt när jag satte mig där. Så fort jag sa nå´t som var lite roligt, såg man det där dimmiga i blicken på henne, då visste man att det var kört...då var hon bara tvungen att blogga, trots att hon lovat att vara bloggfri. Det slutade med att jag bara sa helt intetsägande saker eller var bara tyst för det mesta. Kände jag att jag hade någon riktigt bra kommentar på tungan, så höll jag inne med den." Kanske blir Anonyma Bloggare nästa grupp för 12-stegsprogrammet?

Ibland får jag en skrämselkänsla i maggropen. Tankarna flyger iväg helt obehärskat. Känslan av att något kan hända växer inom mig... något kan hända mina älskade barn... något kan hända mig... hela vår tillvaro kan på ett ögonblick förändras. Såna tankar skrämmer mig. Det är i stunder då jag glömt bort att leva här och nu. Kram

Cattis för nallen! Jag skickar nalle-awarden vidare till: Marina Maryt Zyntesa Efwa Miss G Anel Sigge Josefine Elin Lillemor Ann-Catrin Razaha Marmoria Drumalex Betty Margareta Om ni också skickar denna nalle vidare till minst 12 vänner inkl mig...ja, då får ni, Cattis och jag förhoppningsvis fler som läser våra bloggar. Kram Anna

Det gamla torpet Eftermiddag Sommarvärme Sigge snarkar på bryggan Hängmattan famnar om mig Kudden är mjuk och sval Vattnet kluckar lojt mot stenarna Andungarna ropar på sin mamma Boken blir tung, hamnar med en duns på gräsmattan Sigge rycker till, spänner för ett ögonblick öronen, kisar med ögonen...somnar om Ett flygplan högt däruppe lämnar ett luddigt bomullssnöre efter sig Dåsig ZZZZZZ Bild=Sigge

Nej, nu får det f-n räcka, ingen mer onödig miljöbov i min postlåda!! Hur ofta har jag inte en enorm hög med reklam, som genast åker i soporna. Kan man inte som konsument själv få välja om man vill ha dom där 50 kg reklam om året eller ej... kanske vid intresse fylla i ett formulär på nätet, så kan alla erbjudande komma som sms som man sedan visar upp i kassan på Konsum, Ica, Expert, Jysk eller var det nu kan vara... Det är år 2009 och vi lever bland så mycket nytänkande teknik och trots detta ska träden, som inte gjort oss ett skit, slaktas och omvandlas till reklam, som går direkt i soporna, för att sedan återvinnas till nytt papper, som återigen hamnar i soporna. Snälla tråkiga reklambransch och alla passa-på-företag kom på nåt bättre!! Ja, jag har en skylt på min postlåda "Nej tack ingen reklam"...hjälper inte, så nu byter jag till skylt enligt ovan :-D.

Det är just nu, det är måndag, det är mycket tidig morron, det är sommarlov. Mittemot mig vid köksbordet sitter min 16-årige son och försöker klämma i sig lite flingor och mjölk. Trött hänger han över sin flingskål, ansiktsuttrycket kan beskrivas som griningt, irriterat. Han är på väg till sitt sommarjobb som börjar idag, vilket han visserligen är jätteglad för att han har fått, men mornar är mornar. Så...undvik att prata alltför mycket med en 16-åring på morronen, du får bara några grymtar till svar, undvik att så här tidigt tala om vad han kanske ska ta på sig idag eftersom det ska bli en strålande, varm idag... undvik att gå igenom vad du packat ner i hans matsäckskasse... låt honom bara vara, bry dig inte i att han har en alltför tjock tröja på sig... svälj orden "du kanske skulle ta shortsen idag" nej, håll tyst och låt honom ha dom där byxorna.... undvik framförallt att skoja till det på morronen som t ex "du har väl inte glömt att t

Idag skiner solen från en nästintill klarblå himmel...en del moln seglar omkring högt däruppe, men vad jag har lärt mig så är dom molnen jag ser på himlen idag typiska sommarmoln. Inga uppptornande mörka moln på min himmel inte... Drömmer mig bort en stund, som så ofta, önskar att dom vackra, grekiskt blåa fönsterluckorna var mina, att det var jag som öppnade dom mot en klarblå himmel och mot en värme där man inte behöver fundera på kofta eller ej... Hoppas er himmel är blå... Kram

På den tiden när jag gick, ja, det hette inte högstadiet då, utan realskolan, då hade man gemensam morronsamling i aulan varje morron 08.20. Ve och fasa om man kom försent på morronen till denna samling. Den stränge vaktmästaren stod utanför dom stora, mörkbruna dubbeldörrarna och höll koll. Om man var några sekunder sen, då var dörrarna stängda och låsta. Man fick en ond blick av denne vaktmästare. Sen plockade han fram penna och anteckningsbok ur sin ficka på den mörkblåa rockfickan, skrev upp namn och klass och man fick man stå och skämmas utanför dessa höga dörrar tills morronsamlingen var till ända. Att komma försent mer än tre gånger under en termin resulterade i en hemskickad anmärkning och risk att få sänkt betyg i ordning. Jag tog min realexamen 1967...tror jag det va´...och jag gick ut med stort A i uppförande och ordning, men under en termin lyckades jag sänka just detta betyg, inte pga att jag kom försent utan av annan anledning, men det är en annan historia.

Nej...dagens skrivpuff " Skriv om ett midsommarminne" får inte igång mig att skriva nånting...så...så här får det bli.... Jag önskar jag er alla en gla´ och härlig midsommar! Sol kan jag inte fixa, men vi är ju ett tålmodigt folk vad det gäller väder och midsommar... vi är vana med att regnet tunnar ut snapsen när vi precis har bänkat oss ute runt det uppdukade bordet och ska höja handen för att skåla för sommaren... vi har vanan att snabbt och vant lyfta in bord och stolar under skydd för ihållande regn... För mig blir det en tämligen lugn midsommar, i varje fall vad det gäller festandet, jag har en jourtelefon i min ficka hela helgen.... Kram på er

Först tänkte jag vara tråkig och realistisk och skriva: "vi vet inte vad som finns bakom nästa hörn, vi har ju inte en aning om vår framtid... hur vårt liv fortsättningsvis kommer att gestalta sig..." så är det ju... men jag vill ändå glutta lite och kika runt mitt hörn... låta drömmarna fara iväg och fantisera om mitt gamla, charmiga stenhus nånstans på landsbygden i ett varmt medelhavsland, varför inte i Provence eller ännu hellre i Toscana. Detta underbara hus med sin vildvuxna trädgård fylld med rosor, citronträd, doftande lavendel.... och där sitter jag och njuter mina ljumma sammetsnätter med ett glas mjukt rödvin och lyssnar till cikadorna. Så ser det ut bortom mitt hörn i min dröm.

Igår när jag plockade bland min gamla mosters alla böcker - ja, det är hennes hem som jag nu lägger i kartonger och magasin och det är med en viss sorglig känsla man plockar sig igenom ett helt liv...man öppnar skåp efter skåp i någon annans, ibland väldigt privata värld. Men detta måste ju göras, men det griper tag i mig många gånger.... och tanken kommer.... tänk när någon ska sitta och plocka bland mina privata saker... Nåväl...böckerna var det...jag fick tag på en mycket tummad tjock pocketbok och jag kommer såväl ihåg när moster stack boken i min hand och sa: - Den här ska du läsa Anna, den är bra! Det är inte så ofta man hittar den där boken på nästan 600 sidor som man sträckläser, som man håller i handen och läser samtidigt som man står och steker falukorven till hungriga pojkar, som man slänger med i handväskan för att fortsätta läsa under lunchrasten på jobbet. Visst är det härligt med en sån bok och en sorg när man läst ut den...jag tror det tog mig bara 4 dagar att nå sluto

Jag läcker! Nånstans sipprar det ut en massa energi från min kropp. Känner mig lika trött på morronen som på kvällen trots sömn. Morronpromenaden med Sigge blir kort numera, orkar inte hälften av vad vi brukar promenera annars. Måste-göra-lappen på köksbordet fylls på lika snabbt som jag stryker över. Vill inte längre. En gammal släkting som flyttat till äldreboende. Ett stort hus som måste stå tomt innan midsommar. Ett hus som det varje natt, trots allt jag packar ner och kör bort, tycks ske nån slags förökning i av saker och ting. Kan inte någon annan ta över allt som måste fixas? Snälla ge mig en vecka i en hängmatta, sol, värme, vatten som kluckar lojt mot en strand, en en god bok och en butler som passar upp vid minsta vink.

De 10 främsta anledningarna till att skriva! Stimulerar fantasin... Utvecklande... Avkopplande... Lärorikt... Fullfölja drömmar om "boken"... Ge liv åt karaktärer som snurrar i huvudet... Ett behov... Ger mig en egen värld att försjunka in i... Ger en självkänsla/självförtroende... Något att längta till...

saker har ett eget liv...eller? Letat som besatt i flera da´r efter en sak...vänder upp och ner på skåp och lådor..skyller och skäller på mina stackars barn för att dom slarvar bort mina grejer...just i detta fall...en batteriladdare till min speciella damm-råtts-jagare...javisst, tanken snuddar ju vid att vad skulle dom ha för glädje över just den grejen...men orationell som jag är...så blir det dom (barnen) som får skulden. Jaha...idag nu på morronen...något svart misstänkt likt min nämnda sak skymtar bakom strykjärnet på hyllan i skåpet .....detta skåp som jag minitiuöst sökt igenom flera gånger den gångna veckan...där ligger den och hånler åt mig....laddaren. Det blir som vanligt - jag kommer inte att erkänna att jag hittat saken på rätt plats där den brukar och ska ligga - utan jag hittar på nåt annat... Jag är väldigt sugen på att köpa en sån där liten minidator/notebook...min son säger då att: "mamma, ska du verkligen köpa en sån liten grej, du som inte ens ser mig i mitt r