lördag 29 maj 2010

Detta svenska rättssystem!

Man anser att det finns bevis för att Mats Alm flyttat sin fästmös kropp och begravt den, så han är alltså skyldig till brott mot griftefriden, men man har inget bevis för att han mördade henne. Låter det vettigt att han har flyttat runt på kroppen, men utan att ha haft ihjäl henne....


23-åringen som hade ihjäl den gamla damen på en parkeringsplats fick 1 år och 10 mån för grovt vållande till annans död. Maxstraffet är 6 år...


Skattebrott har skyhöga straff...vari ligger skillnaden mellan att ha ihjäl en människa och få knappt 2 år i straff - ekobrott bortåt 6 år??

Killen som hjäpte en kvinna i en bil när en idiot försökte strypa henne fick 1 års fängelse för att han slog till nämda idiot med en kofot....

En annan man ska nu åtalas för att han misshandlat en man som brutit sig in i hans hem och försökt våldta hans fru. Vad skulle han ha gjort? Ringt polisen och sen titta på när hans hustru i 20 minuter blev våldtagen innan polisen anländer....

Vad är det här?? Är det inte dags att se över straffsystemet i detta land? Sen, sluta dalta med att släppa folk ut ur fängelset efter halva sin strafftid....

Ja, detta var tankar som slog mig denna lördagsmorgon...men nu släpper jag dom och tar med mig Sigge ut till skogsbacken och plockar mig en bukett liljekonvaljer och tänker istället tillbaka till gårdagkvällen....vi hade en härlig familjefest, underbart go´mat, champagne och vilken tårta! Allt för att fira dom lyckligt nyförlovade!

tisdag 25 maj 2010

Det är nåt speciellt med Paris.

Min mamma var oerhört intresserad av mode och var även en otroligt duktig sömmerska. Jag brukade som barn ofta bläddra i alla mammas modetidningar och förstod att det var i Paris modet kom från. Ofta sa jag till mamma: "När du fyller 50 år mamma, då ska jag bjuda dig till Paris". Förstod ju att det kunde vara en dröm för henne att komma dit.

Det blev aldrig så...men två gånger har jag varit i Paris med min dotter och vi bara älskar denna vackra stad.


Det var i Paris vi såg den lilla franska bulldoggen med strasshalsbandet som så malligt spatserade på Champs Elysée med sin matte... och jag sa: "En sån hund vill jag ha"... det har jag ju nu....monsieur Siggé.

Under sent 1800-tal kom dessa franska bulldoggar till genom att fransmännen korsade miniatyrvalpar från mastiff med engelska miniatyrbulldoggar och rasen blev snabbt hunden på modet i Paris.

Nu under pingshelgen åkte min dotter till just Paris med sin sambo Freddy och på själva
pingsafton förlovade dom sig där.


Detta foto har jag knyckt från min dotter Ulrikas blogg, gå gärna in och se resten av alla foton från deras Paris-upplevelse




söndag 23 maj 2010

Hur kan det vara möjligt??


Frågar ni er inte det också, när ni idag läser om hur det går till på ungdomshem här i vårt land idag, nu år 2010!

Behandlingshem är väl ändå till för att ge unga god vård, för att dom sen förhoppningsvis ska komma hela ut igen i vårt samhället?

Förnedring i högsta grad...makabert och skandalöst efter vad man kan läsa.

Är det så man vårdar vår ungdom som kommit in på fel spår?

Var finns kontrollen över hur personal sköter sitt jobb?

Tidigare läste jag om missförhållanden på äldreboenden och nu detta!!

fredag 21 maj 2010


Ni har säkert hört berättelsen om majonnäsburken och två koppar kaffe.

Här kommer den igen

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt ”ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

”Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut, ”vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna.

”Om ni lägger sanden i burken först”, fortsatte professorn, ”går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så… var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.”

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. ”Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.”


Ha nu en riktigt trevlig helg alla och ta hand om era "golfbollar".


Själv ska jag ta väl hand om mina.... det ska bli en härlig och rolig helg med stimulerande umgänge. God mat lär det också bli eftersom jag ska umgås med någon som är mästare på att laga mat.
Kram

söndag 16 maj 2010

Soffryggläge

Igår var det soffryggläget som i stort sett gällde hela långa da´n. Så är det när knä och Anna vill olika saker. Vi lär aldrig komma överens tror jag.

Nåväl...igår låg jag där då och dirigerade från soffan. Sönerna fick göra rätt för sig. Ut med Sigge. Handla. Laga mat. Sigge igen. Jag vill ha kaffe. Hämta datorn. Kan jag få medicinen....osv osv

I detta läge hann jag läsa ut en bok och börja på en ny...så här kommer ett boktips.

"Matthandlare Olssons död", skriven av Karin Wahlberg.

Jag är inte så förtjust i deckare, men Karin skriver så att jag fängslas och vill bara fortsätta att läsa. Karin Wahlberg är egentligen gynekolog och förlossningsläkare i Lund, men hinner skriva böcker också.

Den här boken handlar om en svensk matthandlare som är på affärsresa i Istanbul...där blir han mördad.

Karin skildar människor, relationer, deras vardagslivoch drömmar på ett sätt som jag tycker om. Vidare skriver hon finurligt...hon lägger ut spår och frågor i texten och jag bara måste fortsätta att läsa för att få veta.

Hon är mycket bra på att beskriva miljöer...i denna bok fångar hon livet i Istanbul så bra att jag vill åka dit för att se allt hon så väl beskrivit.

Jag hann börja på en ny bok igår....också den skriven av samma författare. "Tröstaren". Vi får se om jag tycker lika bra om den.

Idag hinner jag inte läsa någon bok...jag ska nu försöka stadga upp mig framför spis och köksbänk. Tårtan måste bli klar! Den traditionella pinnochiotårtan som bara ska finnas vid varje födelsedagskalas här hemma. Det jobbet kan jag inte överlåta på nån son.

Ja, idag ska vi kalasa och fira John som blir hela 22 år!

Ingo lillpojken-valpen kommer idag...jag väntar! Oj, vilket liv det kommer att bli när Sigge och Ingo ska valsa runt här. Det blir väl mest inomhuslekar förstår jag, eftersom det spöregnar ute.

lördag 15 maj 2010

Sitter här och funderar.

Måste ta det lite lugnt idag...knät strejkar igen. Tur att jag hann med bullarna igår då.

Ja, jag funderar och surfar runt lite tankar kommer runt vår åldersfixering. Människor ålder tycks vara så oerhört viktigt och sen det här med rynkor. Rynkor får folk att se gamla ut, ve och fasa!

Åså detta med att vara som genomsnittet, vara lagom. Kanske är vi svenskar specialister på att vara lagom. Inte sticka ut för mycket, inte vara bättre eller sämre. Nej, flyta in i samhällsapparaten, producera och vara lyckliga. Inte för lyckliga bara, utan lagom. Lägga klinkers på våra golv och glasa in altanerna. Inte vara för olyckliga heller....kanske för att man tänker: "är detta allt"? Denna konsumtion, tillväxt och ständigt mer!

Jag tror att många människor idag känner sig vilsna i den här bilden av hur vi ska vara. Det visar inte minst hysterin runt plastkirurgin, anorektiker, bulemiker...kampen om att duga i detta samhälle.

Jag tror att många sitter i sina fina hus och gråter inomhus för att de känner sig tomma och värdelösa. Yta och fasad kan säkert göra mycket...men det viktiga är vad man är och vad man står för. Innerst inne.

Jag har följt tv-programmet "Drömmen om Italien" ...folk klagar inte i Lapedonia, fast det gör dom säkert när kamerorna slocknat. Men TV är just TV och man kan drömma sig bort ett tag från allt klagande och tycka sig se en sann livsglädje.




I Sverige klagas det hela tiden...elller så kallar man det debatt. Vart har glädjen tagit vägen...finns den om hörnet, bakom Fredrik eller Mona, eller bakom askmolnet måntro...?

I all säkerhet finns den inte i avundsjukan, i aktiekurserna, i den flotta våningen, bland prinsessor eller på Claes Ohlssons.

Ja, där flöt tankarna iväg fritt denna lördagsförmiddag...nu ska jag pröva om knät håller för en stilla promenad med Sigge...nej, det gick inte..sonen tog den promenaden.

Ha en skön dag alla och ta inte livet för allvarligt...du kommer ändå inte levande ur det.

Kram

fredag 14 maj 2010

Ibland överträffar man sig själv!

Här blev det både bullar i ugnen och i stekpannan!

Inga mamma Scans köttbullar här inte, utan mamma Annas stekta i riktigt smör!

Nu ligger jag nog på plus här hemma hos Bröderna Brothers några dagar.

Det ska bli riktigt gott potatismos till också och lingon förstås.

Förstod väl det...nu blev ni sugna. Jag säger till när det är klart....


torsdag 13 maj 2010

Bloggtorka...

kallas det kanske, jaja whatever...hoppas ni finns kvar därute ändå och tittar in då och då.
Nån som inte har bloggtorka är Sigge.
Ha en härlig helg alla...här ska bli bullbak idag...någon i familjen fyller snart år.
So long

onsdag 5 maj 2010

Visst är han söt!


Go och mjuk och helt underbar...lillpojken Ingo...välkommen till vår familj! Ni kan läsa mer om honom inne på Sigges blogg

lördag 1 maj 2010

Mission Impossible


Skohög i hallen nu på morronen. Det betyder att jag tydligen har en del nattgäster här hemma. Jag ska låta gästrumsdörren vara stängd, där inne sover säkert någon, eller några sött.

Min ene son med kompisar har varit ute i valborgsnatten och i samverkan med ungdomsgården här sett till att ungdomar har fått ett Nyktert Alternativ att fira Valborg.
Dom gör ett fantastiskt jobb varje valborg, hela långa natten utmanas dom unga i spelet Mission Impossible ute i värmlandsskogarna här omkring.
Bra initiativ och jag är stolt över att min son och hans kompisar, med sin medverkan, visar att man kan ha roligt som tusan utan fylla!