Jag syr....

November är ett vackert ord. Det finns en mjuk vänlighet i ditt namn. Du höst-vinter månad som så ofta får stå där ensam och utstå alla människors avsky. Huttrande, hukande finns du där, blöt och mörk, inklämd mellan oktoberhösten och julmånaden. Du är som en ingenting-månad, ingen snö, inte så kall, bara en mörk väntande, längtande tid, en bro mellan höstmörkret och juleljusens förväntningar.

Idag väljer jag att skriva om tre goda ting eller egenskaper....som skapar en inre balans. Det finns en del människor som jag har som förebild och som gör ett alldeles speciellt intryck på mig och som jag beundrar. Visst kan ni känna ibland att ni i en del sällskap känner ni er mera väl till mods? För mig är det tillsammans med vänner som är trygga i sig själva , som har en inre kompass och som är tillfreds med livet. Personer som har en bas och en riktning och som inte har något som helst behov av att kontrollera eller styra andra. Som istället har en förmåga att lyssna och hålla sig själv tillbaka. Aldrig att dessa människor behöver hävda sig med hjälp av prestige eller kapitalvaror. Dom har helt enkelt lyckats skapa balans i sig själva och hyser kärlek och utstrålar värme. Så mina tre goda ting är trygghet i sig själv, livsriktning och tillfredsställelse med livet. Idag har vi haft glöggfest här hemma och min dotter kom med en goodiebag till mig med tre goda ting....en flaska Gott

Få se nu...i vilket förråd ställde jag stakarna? När jag väl hittat dom så fungerar inte lamporna. Fram med påsen som innehåller diverse små lampor och provar mig fram, lampa efter lampa tills alla ljus lyser i mina fyra adventsstakar, om jag har tur, annars blir det en tur till affären för inköp av nya. Fönstren är putsade, nåja på insidan i varje fall och nu ska dom röda köksgardinerna strykas och sättas upp. En del dukar behöver bli lite slätare också. Adventsljusstaken ståtar med vitmossa, röda bär och röda ljus på köksbordet. Sigge sitter nu och tittar på en stjärna jag tände i ett rum. Han tycker säkert det är vackert. Ja, det är vackert! Jag tycker om Advent. Jag tycker om att få plocka fram alla dessa vackra stakar och stjärnor och som sen lyser så vackert mot det mörka, mörka som vi har just nu. Mitt köksfönster strålar nu av julstämning! Imorron ska vi ha glöggfest här hemma! Det är härligt med traditioner! Jag önskar er alla en mysig första-adventshelg!

Jag jobbar för ett MLM-företag som heter Agel. Det är ett företag som har en ledning med stor erfarenhet av Net Work Marketing och har satsat allt på att bli ledande världen över inom MLM. Agel växer med rekordfart världen över och här i Sverige är det bara i en uppstart än så länge. Agel har hälsoprodukter/kosttillskott av mycket hög kvalité. Jag kan återkomma till dom fantastiska produkterna senare, men så här kan en helt vanlig dag på mitt hemma-jobb se ut. Jag sover tills jag sovit färdigt. Ingen väckarklocka stör min sömn. Mitt andra ”riktiga” jobb börjar sällan före kl 11.00 eller därefter. Så jag sover så länge min kropp vill sova. Sedan äter jag min frukost, tar en Sigge-promenad och går sen till mitt kontor/gästrum ca 5 meter från köket. Inga dyra, långa sträckor för att ta mig till mitt jobb. På med datorn, sen börjar jag med att kika igenom min e-post. Vad har hänt sen jag gick från jobbet igår? Hur många intresseanmälningar har droppat in? Jag svarar på all e-postkorrespo

vad man lovar. Dagen idag gav inget utrymme till att skriva i min blogg som jag lovade, nu är det lite sent och jag är trött. Imorron är en ny dag...och då ska jag fortsätta att berätta om mitt lilla hemma-jobb. Nu ska jag plugga lite marknadsföring en stund, sen blir det sängen. Go´ natt från mig.

Jag har kommit på ett fiffigt sätt att investera i min framtid. En möjlighet att med hjälp av ett enkelt och fiffigt koncept öka på mitt pensionskonto. Många här av mina besökare undrar vad det är för ett "extra-jobba-hemifrån-jobb" jag har. Först ska jag nämna att jag jobbar halvtid som undersköterska och pers ass. Jag är ensamstående och mamma till 3 ungdomar. Jag har inget välbetalt yrke och min kropp ber ibland, eller ganska ofta, om lite mindre fysiskt jobb. Om ca 6 år går jag i pension och förväntar mig ingen hög sådan. Visst är jag aktiv med mina ppm-fonder och annat, men jag kan ju inte påverka mina fonders kurva. Ja, detta bekymrar mig en del. Men nu har jag då på hemma-basis startat en business (hobbyverksamhet) där jag själv bestämmer mina arbetstider och är min egen chef. Det enda som behövs är att jag har min dator och internet. För mig själv har jag satt upp ett långsiktigt mål, att inom fem år ha ökat på min månadsinkomst med ett antal tusenlappar. Detta att jo

Vad är ritual och vad är rutin? En rutin...är det något man gör regelbundet utan att tänka på det? Och är då ritualen något man gör med eftertanke? Varje morron gör jag samma saker...brygger mitt kaffe, häller upp apelsinjuicen i ett speciellt morron-juice-glas. Kaffe-muggen är alltid densamma. En smörgås med ost hör till. Varje morron lyssnar jag på samma radioprogram och med laptopen framför mig på köksbordet börjar jag alltid att kolla mina två emailsidor för att sen gå vidare och läsa morrontidningen på nätet och efter det besöka några andra sajter i exakt samma ordning varje morron. Efter detta blir det morronpromenaden med Sigge. Om vi inte går samma promenad varje morron så protesterar han genom att vägra gå med mig...det ska vara som det brukar. Mina morronvanor är precis vad jag vill ha och behöver, vore bra om det kunde inkludera tandtråd också.

Tankar är levande. Dom är som små energipaket. För det mesta funderar vi mycket sällan över vilken sorts tankar vi tänker och ändå så är det kvaliten på våra tankar som avgör vår livskvalitet. Om man vill leva ett liv fullt ut ska man ta ta hand om sina tankar som om dom vore de käraste ägodelar. Förbättringar i den yttre världen måste alltid föregås av förändringar i de tankar du och jag tänker. De inre bilder vi har av oss själva påverkar vår självkänsla och därmed också vårt humör, vårt beteende och vad vi uppnår i livet. Om min självbild säger att jag t ex är för gammal för att förändra mina vanor...ja, då kommer jag aldrig att lyckas att göra det. Einstein sa en gång att fantasi är viktigare än kunskap. Visualisera...och se dig själv som du vill vara, vad du vill ha, eller uppnå i livet och du inser hur stark tankens kraft är. Jaa...jag läser boken "Munken som sålde sin Ferrari" skriven av Robin Sharma. Läs den om du vill förverkliga dig själv. Det är en berättelse som v

Det var några dagar kvar till julafton, mina barn och jag var i full färd med julstöket. Vi hade bakat alla pepparkakor, pepparkakshuset stod grant dekorerat med glasyr och nonstop på sin plats i det gamla hörnskåpet i vårt stora, juldoftande kök. ”Vi måste göra knäck mamma!” Ja, såklart vi måste ha knäck. Jag kom ihåg att jag läst nånstans det enkla sättet att göra knäck i mikrovågsugn. Sagt och gjort…i med alla ingredienser i en lämplig plastkanna med pip och skjuts in i mikron. Snabbt sprider sig en ljuvlig doft av knäck. Min ene son, då nästan 3 år, ställer sig på en pall och tittar ivrigt in i fönstret på mikron. Han utropar efter en liten stund: ” Mamma,mamma nu är det nog färdigt …det blev en väldigt stor knäck!” Jag kikar in, öppnar snabbt luckan. Plastbyttan har smält och ut flyter en brun, klibbig massa. Det blev ingen mikroknäck den julen….annat än dom rester som vi i flera dagar skrapade upp efter missödet.

Vår morronpromenad går som vanligt över den långa bron och som vanligt är ritualen att vi ska stanna på samma ställe varje gång för att för en stund titta ner på ån som sakta flyter under oss. Gråskalan har tagit över, med en liten touch av kvardröjande snörester som snart har förintats av regnet som hänger över oss och bara vill komma ner.

när jag var barn och besökte farmor. Jag minns det jättestora trädet som växte på hennes gård. Vi brukade sitta under detta träd under varma sommardagar och farmor bjöd på jordgubbssaft och vetebrödskivor. Ibland berättade hon för mig att hustomten bodde under trädet. Jag tyckte det var lite otäckt men samtidigt så spännande när hon pratade om den lille tomten. "Du ska inte vara rädd för hustomten" sa hon, "han är en snäll liten varelse som skyddar oss här på gården mot allt ont." Hon berättade också för mig att det stora trädet hade en gång hennes pappa planterat och att det kallades för vårdträd. Vem planterar nu vårdträd på sin tomt? Vem planterar alléer? Vem tänker sig ett liv på samma plats om 50 år eller mer? Vem planterar skugga och skönhet för kommande generationer? Vem berättar idag, för något litet barn, sagan om hustomten som bor under det stora trädet på gården?

Vad krävs för att vara modig? Är man modigare om man är rädd eller om man är orädd? Jag tycker att Nalle Puhs Nasse är en riktigt modig liten figur som, trots att han hela tiden är rädd, vågar göra saker som han egentligen inte törs. Det är för mig att vara modig. "Det är modigt att våga vara lite feg." Jag är en "Nasse"...gör ofta saker jag egentligen inte riktigt törs.

Tankarna flyger iväg denna gråa novembermorron. Dom virvlar tillbaka till sommaren som lämnat oss och jag låter dom vila sig en liten stund i den soliga, varma försommardagen då jag satt i tant Gullans syrenberså. Vi dricker kaffe ur dom sköra porslinskopparna. Nej, tant Gullan serverar inget kaffe ur några muggar, utan plockar alltid fram dom nästan genomskinliga, vackra kaffekopparna med rosa linneor på. Denna dag bjuder hon på farmor Ediths kanelkakor, så spröda, så sköra att dom smälter i munnen. Hon ger mig tipset att lägga 2-3 sockerbitar i kakburken. Sockerbitarna drar åt sig fuktigheten och kakorna bevarar då sin sprödhet förklarar hon för mig. Det är skönt att en stund njuta av små guldglimtar en sån här gråmulen novembermåndag innan dagen manar på uppmärksamhet.

Vi hade hört när dom gamla berättade om förtrollningen, om det konstiga ljuset som ibland syntes långt ner i det bottenlösa.... Många var dom kvällar när vi satt och lyssnade när tant Ester kom hem berättade om det Djupa Svarta Tjärnet långt in i snårskogen där västerut. "Dit ska ni inte gå barn" brukade hon säga och hötta med sitt krokiga finger. Vad hon inte visste var att vi ofta var där och lekte på gungfly, sprang fram över de flytande tuvorna, som gäckande ledde oss längre ut i det svarta tjärnet, som var broderat med vita näckrosor, de vackraste näckrosor värmlandsskogarna kunde förmå. Vi hade hört att man brukade lägga kattungar och hundvalpar i en säck och dränka dem där. Var det därför vattnet var så svart? Var det därför alarna, björkarna och tallarna stod där som förstummade. Utan ett ljud eller minsta rörelse. Med en obegriplig sorg. En kallsup från det svarta vattnet gav oss rysningar ända ner till tårna när vi varma sommardagar badade där. Fortfarande vid tanke

Häromkvällen tittade jag en liten stund på tv-programmet "Bonde söker fru"...men bara en liten stund, sen övergav jag det programmet. Så pinsamt att se denne självgode man som tydligen tror att han är en guds gåva till kärlekskranka, bondesökande kvinnor. Jag är glad att mina två äldsta ungdomar som flyttat ut från mamma-borgen sköter sin tvätt och matlagning själv med bravur. Denne bonde-Roger bor fortfarande hemma trots sina 42 år! Mamma lagar maten, mamma tvättar, mamma handlar, mamma städar. Att välja denna bonde...ja då väljer man med all säkerhet rollen som ny morsa. Jag ser framför mig en scen där svärmor kommer upp på övervåningen för att ge lillpånken frukosten på sängen.

Ella hade studerat klart och gladde sig nu åt att få flytta in i en alldeles egen lägenhet efter att ha bott i ruffigt, litet studentrum under några år. När hon frågade vaktmästaren vilket källarförråd hon kunde använda fick hon svaret: "Inget". Just hennes lägenhet, och bara hennes, hade inget förråd i källaren, utan ett vindsförråd sex långa trappor upp. "Tyvärr," sa vaktmästaren, "ett litet planeringsmisstag man gjorde när det här byggdes." "Det spelar väl ingen roll", flinade en granntant, "du har väl kraft i din unga kropp för att springa i dom trapporna." En dag damp det ner en lapp i brevlådan: Vattenläcka Vi har fått en omfattande vattenläcka i källaren under helgen. Det har runnit ut en massa vatten och alla förråd är drabbade . Vi torkar nu upp med hjälp av avfuktare som ska stå i ca 2 veckor. Vi ber er titta till era förråd, ta upp allt från golvet och ta hand om allt som har blivit blött. Med vänlig hälsning AB xxxxxxhem

Det är mörkt ute Kvällen är sen och dagens alla ljud har gått till vila Runt mig singlar snöflingor Jag hör ljudet av vinter Det speciella ljudet när snö bäddar in naturen

Hon ser sig i spegeln och gör övningsleendet. Det ser lite krampaktigt ut konstaterar hon, men hon ska öva igen efter att hon lagt sin maskering. Skickligt stryker hon den utjämnande foundationen över sitt ansikte och lägger en ögonmakeup som får hennes slocknade ögon att bedrägligt stråla av lånad, fejkad energi. Läppstiftet gör den sista touchen. Aldrig att hon skulle blotta sitt nakna ansikte där hela hennes historia står. Hon gör en ny test framför spegeln, leendet når inte ända upp till ögonen, men med hennes erfarna sminkning är det nu ingen som kan ana vad som döljs bakom den mästerliga ytan. Stärkt av sin spegelbild känner hon att hon även denna dag orkar ta sig utanför dörren. Som en sorgsen clown är hon beredd att möta dagen.

Jag slänger av mig den gamla malätna, tunga, illaluktande, sträva filten och sveper nåt nytt oanvänt över mig. Något som formar sig mjukt runt min kropp, som har ett vackert mönster i lugna, rogivande färger. Jag myser i en trygg känsla, som lägger sig som ett gosigt, varmt duntäcke över mig utan att tynga ner min själ. Jag bränner upp den gamla filten och ser med ens horisonten.