Jag syr....

Varför visa sig som man är när det finns trollerilådor. Förvandla ditt glåmiga, kvissliga, rödmosiga ansikte på bara några sekunder till en slät, felfri, jämn och vacker hy. Inte längre några mörka ringar under ögonen. Inga störande pigmentfläckar. Allt döljs effektivt . Jag har sett denna magiska låda i ett badrumsskåp nära mig. En ask med färger som gör att du platsar ännu bättre i vår värld där det mesta ska fixas till något bättre…ojämnheter ska täckas över, häng och släng lyfts eller skärs bort. Varför ändra och trolla bort tänker jag. Ge mig i stället trollerilådan som gör mig till den ultimata magikern med en trolleristav som, när jag svingar den högt och uttalar den speciella formeln, förvandlar hela vår värld till en underbar plats att leva på utan krig, våld och svält .

Dagens utmaningsord "mellanmål" sätter inte igång nån text eller ord i min trötta morronhjärna, så därför bjuder jag er på mitt favoritmellanmål. Keso och hallon toppat med lite flagad mandel eller några valnötter. Mums!

Flytta ut ur mitt hjärta Sluta mata min själ med minnen Du svider min kropp Som ett stort infekterat skrubbsår

Min önskelista är inte lång. Snälla tomten, jag önskar för mig och mina barn att du håller undan sjukdomar och ger oss glädje, sen vet du ju, sen tidigare, hur hett jag önskar mig det där lilla drömhuset i det varmare landet, så om du kunde undvara en miljon eller så... ja... jag lovar, jag har varit snäll hela året.

Vuxna stressar och jagar runt och tycks aldrig ha någon tid för sig själva. Vuxenlivet är knöligt och besvärligt, tråkigt. Inget att längta till. Är det den bilden av vuxenlivet vi ger våra ungdomar? En av våra viktigaste uppgifter som vuxen är att visa våra ungdomar att livet är meningsfullt och inte ett enda grått och tröstlöst åtagande. Livet rymmer ju små gyllene stunder och hisnande, spännande utmaningar och det måste vi förmedla till våra unga. Vi är vägvisarna i livet, det är vi vuxna, som med hjälp av våra egna erfarenheter kan berätta om möjligheterna, misstagen, lockelserna och farorna i livet. (Bilden känner ni säkert igen, det är drängen Alfred och Emil. Jag tyckte/tycker att Alfred var en så bra vuxenperson för lille Emil. Lugn och trygg och hade tid att lyssna. Behöver ju inte vara märkvärdigare än så. Man behöver inte ha svaren på alla frågor, huvudsaken är att man finns där för dom unga.)

Hon har städat huset från golv till tak. Som en överpedantisk husfru på ett lyxhotell har hon sen minutiöst inspekterat alla rum, ja, varenda liten vrå är synad. Allt är perfekt kan hon konstatera. Han ska inte kunna säga att hon på nåt sätt fuskat med veckostädningen. Nyckelhålen har hon, enligt hans grundliga instruktioner förra veckan, gjort rent med topz. Mellanrummen på elementen har hon sugit rena med den nya borsten. Naturligtvis har hon bäddat rent och strukit hans skjortor…ja, det finns varken tvätt som behöver tvättas eller någon ren tvätthög som ligger och väntar på att få bli vikt eller struken. Allt är på sina bestämda platser i garderober och skåp. Själv är hon också perfekt. Prydlig och välvårdad, med nylackerade naglar, håret har precis den längden och färgtoningen som han gillar. Hon har t o m hunnit med att underhålla den läckra solariebruna tonen på sin hud som han föredrar. Benen är vaxade. Hela hennes kropp är i topptrim och hon luktar gott. Så det borde inte finna

Visst har man snubblat…. Visst har livet ibland riggat upp trådar som man i blindo fallit över… Men… visst har man kravlat sig upp, borstat av gruskornen från dom såriga knäna och gått vidare….

Idag vill jag skriva om vikten av respekt för det som kanske inte faller inom ramen normalt. Jag vill göra reklam för reklamen. Reklamfilmen som kanske har fått en del av oss att sätta sitt kokheta kvällste i halsen. Som förhoppningsvis får oss att vända på våra förutfattade meningar om vem som är normal och vem som inte är det. Det handlar om Jerry som helt säkert blir kungen i den lilla inskränkta butiken. Jag tror att han kommer att få oss att stelna till i våra leenden och inse vår egen stelbenthet. Jag älskar dig redan Jerry!!

Morronen började inte bra. Han kände irritationen stiga där han stod i badrummet och försökte klämma fram den sista gnuttan ur tandkrämstuben. Han hade ju påmint henne igår om att tandkrämen var slut. Att sen i köket mötas av ”tyvärr är kaffet slut, vill du ha te istället” gjorde att bristningsgränsen var nådd. Han skrek åt henne att hon var oduglig att sköta ett hem. Knytnäven träffade hennes ansikte med kraft och fick henne att ramla omkull på köksgolvet. En spark mot magen, sen greppade han sin portfölj och slängde igen ytterdörren efter sig. Hon hörde hur han misshandlade bilen när han startade och styrde ut från parkeringen. ”Lite var det ju mitt fel att han slog”, tänkte hon när hon mödosamt tagit sig upp från golvet och såg sig själv i hallspegeln. Läppen hade spruckit och det blödde en del. Hon kände en oro för hur han mådde. Han brukade ju må så dåligt efter att han mist sin besinning och slagit henne. När han kom hem den kvällen hade han köpt rosor. Han talade om för henne hu

Hon rusar hem från Konsum med två välfyllda matkassar. Hennes hår står på ända. Hon är livrädd att ungarna hemma har hunnit stöka till i den välstädade lägenheten. Visserligen har hon bara varit borta en kvart eller så, men hon vet att dom kan vända upp och ner på allt på bara ynka fem minuter. Det är fredag, klockan är snart fyra på eftermiddagen. Om en timme är hennes man hemma om han inte snubblar över en öl eller två på vägen hem. Han blir sur om inte allt är i ordning och undanplockat när han kommer hem och hon hinner inte städa en gång till, inte om hon ska bli klar med middan och sig själv. Väl hemma konstaterar hon snabbt att allt är intakt så när som på några legobitar under vardagsrumsbordet. Snabbt rafsar hon upp och slänger i legolådan, skriker till barnen ” rör inte kassarna, mamma måste duscha, pappa kommer snart!” In i duschen, deodorant under armarna, parfym bakom öronen och mellan tuttarna, mascaran, lockar håret, på med klänningen den röda som han gillar, lite rött p

Bromsar in Följer minsta motståndets lag Tankar vandrar planlöst Inget schema Timmarna får ledigt Gör så lite som bara är möjligt

Jag slår ofta till utan att tänka mig för. Låter mig lockas av något och säger gärna tyst till mig själv "Det är du värd Anna...vad spelar det för roll om hundra år." Helgen som gått har jag tillbringat på vackra Lidingö där jag deltagit i en utbildning för kvinnojourskvinnor. Ja...man kan "slå till" på många sätt.... I vilket fall så försökte jag verkligen denna gång undvika att bli övertalad av mig själv att falla för nån slags frestelse. Jag försökte undvika den vackert upplysta montern i foajén. Men jag kunde ändå på långt håll med bra glasögon konstatera att där låg ett armband som borde bli mitt. På söndag strax innan avfärd slog jag till. Trots skral kassa kunde jag inte motstå.

Luften ute bjuder bara på en enstaka plusgrad. Jag letar upp den varmare jackan inför vår morronpromenad. Sigge reagerar med ett tvärstopp när jag öppnar porten och kylan överraskande möter honom. Han tittar vädjande upp på mig: Snälla matte vi går in igen och myser i den goa köksvärmen säger hans ögon. Nej kom igen Sigge, vi måste gå en sväng . Motvilligt följer han med och vi tar vägen genom skogsdungen. Marken är bitvis lite isig, stigen är täckt av höstmattan, den som för nån dag sen var varmt gulröd men nu har förvandlats till en murrig, smutsigt gråbrun beläggning. Det ligger en doft av vemod i luften en doft av förmultnade, förbrukade löv.

Sanna skulle ha jobbat i igår kväll, men hon kom inte till jobbet och hörde heller inte av sig. - Jag ringde igår på hennes mobiltelefon säger Gertrud som jobbar i kallskänken, men det vara bara en telefonsvarare som gick igång efter några signaler. - Det här är ju inte likt Sanna, säger Leif deras chef, hon brukar ju ringa om hon är sjuk eller så… - Nu har vi ju ingen som kan stå i baren ikväll. Gertrud, ge mig hennes mobilnummer så ska jag ringa. Det går tyvärr inte att nå abbonenten för tillfället blir svaret han får när han slår Sannas nummer. Han känner en irritation eftersom det nu fattas folk igen och han tänker: Va fan hon kunde väl ringa och tala om att hon inte kan komma. Han ser sig om och frågar: - Vem jobbade ihop med Sanna senast? - Det var Susanne, svarar Gertrud. Hon kommer nog snart, hon ska jobba ikväll igen. Susanne dyker strax upp och Leif frågar om hon haft nån kontakt med Sanna. - Jag försökte ringa henne idag för att fråga om vi skulle fika innan v

Brudbuketten har vittrat sönder. Som ledsna, gamla dammtussar ligger besvikelserna och trycker i varje vrå. Besvikelserna över en kärlek som inte omfattade allt, besegrade allt. Bostaden som skulle vara en fristad för deras kärlek, en plats där dom kunde känna lugn och ro har förvandlats till dess motsats, en krigszon med få stunder av eldupphör. Dom har kämpat, dom har försökt. Dom ville att deras kärlek skulle hålla livet ut, men nu måste avtal brytas.

Ingen kände hans tankar. Ingen tänkte på att han för det mesta var ensam. Det fanns aldrig några lärare ute på rasterna som reagerade över att han alltid gick för sig själv, aldrig var med i någon lek. ”Men det är klart du måste gå ut” kunde läraren säga när han frågade om han fick vara inne på rasten när det var dåligt väder. Ingen var hemma när han kom från skolan på eftermiddagarna. Pappan bodde inte längre där. Mamman jobbade alltför mycket och såg aldrig hans ledsna ögon, visste inte hans besvikelser efter att han återigen fått ett nej när han ringt en kompis för att fråga om dom kunde leka.

Många trodde att dom var den lyckliga familjen. Dom hade ju lärt sig att balansera och trippa på tå. Lärt sig att le, aldrig vara ledsen, aldrig ha en egen vilja. Ibland glömde dom bort sig, spelade kanske radion för högt, eller rent utav skrattade. Det krävdes så lite för att tillvaron på ett ögonblick skulle förvandlas till ett helvete. Hon var sex år när hennes mamma misshandlades första gången. Kanske hade det skett innan dess också men denna gång var hon tvungen att titta på när hennes mamma blev slagen och förnedrad. Idag är hon en vuxen kvinna och många år har gått, men inget är läkt. Vissa nätter kan hon vakna genomsvettig av mardrömmen där han ligger med sin stora, tunga, illaluktande kropp över henne.