lördag 31 juli 2010

Varför bli man lite smålycklig

när man får handla?
Ännu gladare blir man ju när det är billigt.
Jag fyndade lite på loppis idag...skaffade mig några "behöver-inte-saker".

Fyndade kanske jag inte gjorde precis om man menar rent värdemässigt, men det har inte alltid så stor betydelse.

Jag är ganska intresserad av gamla saker och har lärt mig en hel del om vilka märken, stämplar och sign som kan vara intressanta rent värdemässigt. Det är nå´ t speciellt med åldrande, använda saker. Junk Style intresserar mig mer och mer...att inreda med återanvända prylar, möbler. Billigt, roligt och dessutom miljövänligt. Man behöver inte ha kunskaper om antikviteter för att göra fynd - det avgörande är känslan och att det tilltalar just mig.

Men just nu letar jag bl a 50-talsprylar till hyggligt pris. Har lite här hemma, men vill ha mer och jag har gjort några riktigt bra loppisfynd under sommaren, som jag nog säljer vidare på Tradera under hösten om jag klarar att skilja mig från dem.

Idag blev det bara lite mer blått glas till min tidigare samling och ett par smidesljusstakar som jag tror kommer att bli jättefina i mitt fönster tillsammans med ett par andra hängande värmeljushållare i smide. Vi får se.

Till sist en hundmatsburk till Sigges mat...alldeles ny för hela 20:-

Hela kalaset gick på 85:-

onsdag 28 juli 2010

Äntligen!!

Ja, äntligen blommar mina pelargoner.
Som jag har väntat!
Petat och kikat efter knoppar, pratat och pysslat om på alla sätt.
Här är först Kronprinsessa Mary.
Och den här skönheten heter CatoJag satte dom som små, små sticklingar i maj tror jag och nu kommer belöningen.
Visst är dom vackra?

Jag väntar fortfarande att knopparna på mina hängpelargonier ska spricka ut...kanske händer det idag, vi får se. Foton kommer så småningom på dom också.

måndag 26 juli 2010

Ni som följer med här....

vet vad jag gör måndagar när det regnar. Just det antikt och loppis. Två ställen hann vi med idag. Vi ja...jag lyckades få med mig mina två söner och har nu guidat dom bland 50-talsgrejer. Min yngste (17 år) tröttnade efter ett tag, försvann mot bilen och plockade fram hörlurarna istället.

Men min 22-åring gick snällt med och lyssnade tålmodigt och intresserat? på mina "åh kolla precis en sån hade vi hemma när jag var barn" ..."titta, såna här glas drack jag saft ur hemma när jag var liten, nu kostar dom 400:- st!!...osvIdag har han lärt sig nya ord och namn: Rörstrand, Gefle Porslinsfabrik, Lisa Larsson, Gustafsberg, Stig Lindberg....

Jag gjorde inga fynd...visst fanns det grejer jag ville köpa, men det var för dyrt tyckte jag. Men idag fick jag se vad en del av mina gamla grejer är värda. Det blev många "aha" i Antikboden när jag såg prislapparna på saker lika dom jag har här hemma.

Speciellt överraskad blev jag när jag såg priset på lilla gräddkannan och sockerskålen "Spisa Ribb" design Stig Lindberg. 400:-/st. Ett sånt set har jag i köksskåpet här hemma (se bild)...nu vet jag att just Ribb är eftertraktat. Snyggt tycker jag...skulle vilja ha mer av den servisen.

Vi avslutade med att åka och fika och nu är sönerna tillbaka i tjugohundratalstekniken igen, dom har sjunkit ner framför sina dataskärmar och är strax inne i nåt vilt data-spels-skjutande.

söndag 25 juli 2010

Leva livet

Återigen är det morgon och jag njuter mitt morronkaffe och radion ger mig tankar och funderingar. Man pratar om livet idag på radion och om olika rädslor.

Jag tänker....det är oerhört viktigt att sträva efter livsglädje, skapa en framtidstro och tro på sig själv som människa. Att bli klar över ens egna värderingar...lära mig av misslyckande och framgångar, det gör att jag växer.

Visst...det är inte alltid lätt att känna och hitta livsglädjen. Livet har ju många ingredienser...det är inte alltid man skrattar halvt ihjäl sig.

En klok gammal gumma så nån gång att det viktiga är inte hur man har det, utan hur man tar det.
Det är alltså ens egen livsattityd som gäller. Även om svårigheter alltid kommer att finnas, så är det hur man möter dem som är det avgörande.
Det finns ett kinesiskt ordspråk: "Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår."

Livsglädje är inte kopplat till materiell välfärd! Nej...istället är det kanske de många små och ofta förbisedda dagliga stunderna i varda´n som ger oss glädje och bygger upp lyckan.

Genom livet lär man sig att skaffa sig ett personligt värde och en personlig värdighet. Förhoppningsvis lär man sig att inte ta livet för allvarligt för, som det heter, vi kommer ändå inte levande ur det.
Man lär sig att inte ha så många bekymmer om hur andra ska tycka och tänka, utan istället sträva efter att fylla sin egen dag med det vi tycker är roligt och meningsfullt.

Visst...det låter så enkelt, så banalt, ändå är det så svårt, att våga leva...här och nu...idag!

Du är viktigast i ditt liv!

lördag 24 juli 2010

Mallorca


Radion är på som vanligt, jag äter frukost och eftersom det är lördagmorgon så lyssnar jag på "Ring så spelar vi".

Någon får en fråga där svaret är Mallorca och vips så går mina tankar tillbaka till sjuttio-talet. Då bodde jag på Mallorca ett tag. Jag jobbade där som guide. Det är en fantastisk vacker ö och nån gång ska jag åka dit igen som turist, det har jag tänkt länge men än har det inte blivit av.

Mallorca är ju en ö med många turister överallt och därför vill man som boende komma utanför turiststråken när man är ledig. Vi hade ibland lediga söndagar då vi drog iväg upp i bergen till ett ställe jag inte kommer ihåg namnet på...men där hade vi underbara söndagar.

I behaglig halvskugga åt vi ställets, ja öns godaste paella och drack mycket, mycket blodröd, söt och förrädisk go´ sangria. Inga turister hittade dit utan vi var bland trevliga mallorcinska familjer, som liksom vi, var på söndagsutflykt.

Ett annat ställe, dit turister inte så lätt hittade till var den lilla pittoreska bersbyn Deía. Det var, och är säkert nu också, många musiker och konstnärer från andra länder som bosatt sig i denna lilla charmiga by, så har man tur kan man dyka på någon kändis. Turistbussar fick inte köra upp till byn, så det var inte alltför turisttätt där heller. Att sitta där på den lilla bykrogen och äta tapas och dricka gott vin till, smaka på deras egna mandellikör...det är mumma för själen de´!!


H´asta luego ;-)

måndag 19 juli 2010

Det blev ju en bra eftermiddag ändå

Måndagar är aldrig bra och denna måndag är inget undantag. När den dessutom, som idag, toppas med regn och blåst...ja, då blir det inget vidare.

Men framåt da´n tog jag med mig Sigge och drog iväg med bilen på vägar jag aldrig kört förrut. Medan jag kör där på upptäcksfärd sover Sigge förnöjt i sätet bredvid och jag lyssnar på Kristin Meltzer som är dagens sommarpratare och det är tur att jag är på vägar dit ingen eller få kör...hennes sommarprogram får mig att studsa tillbaka till minnen som gör att tårarna rinner...men vad gör det...lika härligt som det är att få skratta, lika skönt kan det vara att få gråta ibland

Loppis 500 m står det plötligt på en skylt. Jag svänger dit pilen pekar och strax är jag framme. Vi får ett fint samtal därinne i den gamla ladan. Jag går och plockar och tittar bland gamla saker samtidigt som vi, loppisförsäljerskan och jag, pratar om livet och om döden. Det blir ett speciellt samtal, hon hade en del att berätta...

Såklart köper jag också några saker som jag inte behöver...

Sen, på vägen hem lyssnar jag på ytterligare en sommarpratare i värmlandsradion - Yvonne Rock - sommarvärmlänning och mycket engagerad i Västanå teater. Hon har i hela sitt liv jobbat med kultur på olika sätt, hon har rest mycket i världen, idag fyller hon 60 år ...ja, hon var en intressant människa att lyssna på, medan jag fortsatte min bygdetur på okända vägar.

Så...det blev en annorlunda och givande måndags-eftermiddag.

söndag 11 juli 2010

Avundsjukan


Jag lyssnar på radion och "Elfving möter". Idag möter han Lena&Gösta Linderholm.

Lena berättar bl a om hennes dröm ända sen hon var 14 år...drömmen om att få bo i ett litet hus i en liten by i Provence. Hon sparade och sparade till detta under alla år och idag bor dom, Lena och hennes man Gösta, en del av sin tid en en liten, vacker by därnere i sköna Provence.

Detta har alltid varit min dröm också...jag längtar ständigt efter den där stilla, lilla byn med små vackra stenhus där tiden nästan står stilla, precis som Lena beskriver: "byn där tiden stannat till, där man till stor del lever kvar nånstans på 50-talet"...ingen stress, en liten byrestaurang där man träffas...ett stillsamt, njutbart liv...ett litet spartanskt hus där man kan ha sitt staffli uppe och akvarellfärger och oljefärger framme och dra ett penseldrag när lusten kommer på. Kanske också skriva lite då och då....dricka ett gott glas vin i sin lilla vildvuxna trädgård....kan det bli bättre...

Jag har inte varit så förutseende som Lena att spara till min dröm, så jag undrar om den nånsin går i uppfyllelse för mig.

Visst är Sverige vackert ibland, men jag längtar ständigt härifrån.

Där fick du mina drömmar.
Vad har du för drömmar?

fredag 9 juli 2010

Jag har redan


hunnit läsa ut två av böckerna jag lånade på bibblan i måndags.

Jag började med "Sju stenar till den otrogna hustrun" skriven av Vénus Khoury-Ghata.

Det finns en anledning till varför jag lånade och läste den just nu...ja, ni vet säkert...43-åriga Sakineh Mohammadi Ashtiani, tvåbarnsmamman från Iran som år 2006 dömdes till döden för påstådd otrohet mot sin man.

Hon nekade först till detta, men efter 99 piskrapp ändrade hon sig och erkände sitt "brott". Under dessa år har hon suttit i fängelse.

Nu ska hon, vilken dag som helst, grävas ner i sanden hela vägen upp till bröstet och sen med lagom stora stenar stenas till döds. Lagom stora ska stenarna ska det vara så att hon sakta torteras till döds.
Ja, hon finns i mina tankar ofta under dagarna. Hur går hennes tankar? Undrar hon hur smärtan kommer att te sig innan hon dör? Hon tänker säkert oavbrutet och längtar sig otröstlig efter sin son och dotter.

Idag på morgonen får jag höra på radion att Iran backar om steningen. Man meddelar att Sakineh inte kommer att stenas till döds, detta pga massiva internationella protester. Dödsstraffet har däremot inte hävts. Därför ska det inte "glädjeskuttas" eftersom hon kommer att dödas på ett eller annat sätt för "otrohet". Ett "brott" som hon ju erkände under tortyr.

Det internationella trycket på Iran har varit stort sedan Sakinehs två barn riskerat livet för att sprida sin vädjan på nätet i ett försök att rädda sin mamma. EU, politiker världen över har rytit till men även kändisar som Lindsay Lohan (men som gjort bort sig på kuppen), Robert Redford, Emma Thompson och Colin Firth har använt sig av sina namn för att lyfta det här.

Det här är positivt, jag hoppas att de unisona slagorden ska fortsätta mot odemokratiska länder som inte respekterar de mänskliga rättigheterna.


måndag 5 juli 2010

Inget vidare sommarväder idag


...molnigt och blåsigt.

Jag ska ta cykeln och bege mig till biblioteket och se om jag kan finna någon eller några bra sommarböcker.

Igår kväll läste jag ut boken "På det fjärde ska det ske" skriven av Kajsa Ingermarsson. En ganska ytlig och lättförgänglig bok, men ändå fängslande på nå´t sätt...en underhållande historia om att våga välja.

Jag har olästa böcker i bokhyllan som bara väntar på att bli valda och utdragna ur trängseln...men idag är en sån där typisk biblioteksdag känner jag...lite småruggigt väder som passar till att strosa omkring bland massor av böcker och bara välja, kanske sätta sig ner och läsa lite, småprata med personalen. Kanske har dom några heta tips om bra sommarläsning.

Ja, jag gillar bibliotek....när mina barn var små drog jag alltid med dom på biblioteket och det kunde ibland bli en heldag där bland barnböcker och fika. Mysigt!

Ska berätta för er se´n vilka böcker jag fick med mig hem i bokkassen.

Ha en härlig måndag alla!

Ett tips från min tankebok: "Gör idag något för dig själv som du blir glad av!"

fredag 2 juli 2010

Här


är utsikten från min balkong från igår kväll när solen var på väg ner bakom skogen i horisonten.


Mina blommor växer på av bara den, väntar bara på att pelargonierna ska skjuta i höjden. Jag planterade dom som sticklingar och väntar nu på att det ska börja knoppas. Idag kan jag se att det är blomknoppar på väg....
Nu ska här dammsugas, sen blir det sola...

Ha en skön helg!

torsdag 1 juli 2010

Ett plötsligt anfall


Ja.. plötsligt kom det över mig ett "kanske-borde jag-dammsuga-anfall" nu så här på kvällen när det har blivit lite svalare. Jodå fram med dammsugaren, men jag hann inte ens få i kontakten i väggen innan det hela hade gått över och jag kunde lugnt återgå till kvällsolen på min balkong...så här sitter jag nu istället bland mina härliga blommor och smuttar på en gin och tonic. Sigge njuter i solstolen bredvid min. Vi har det bra och dammet får virvla fritt ett tag till.
Imorgon ska jag ge er en bild härifrån min balkong...ikväll är jag för lat för att fixa till det.
Ha det skönt alla i sommarvärmen.