Jag syr....

Igår kväll ca kl 18 kissade han snabbt ute och drog sen in med en väldig fart. Det regnade! Han vägrade sen bestämt att gå ut mer senare under kvällen. Det regnade alldeles för mycket!! Förresten vände han även halvvägs ner i trappen när snälla grannen kom igår vid 14.00-tiden för ta med honom på en långpromenad tillsammans med hennes två hundar. Nej, nej...det regnade!! Nu är det nästa dag och han borde i rimlighetens namn vara kissnödig...men han har som vanligt sovmorron här bredvid mig i kökssoffan, snarkar ljudligt och värmer sin haka på datorns laddare...hans favoritplats när jag sitter och skriver vid köksbordet. Tilläggas ska att han har sovit, som vanligt, som en stock hela natten och kissa inne...det gör han inte. Hur är han funtad tänker jag...samtidigt går mina tankar till min dotters kämpande just nu med valpen Ingo...ni vet träna kiss/bajs ute och allt det där. Läs gärna och följ i hennes blogg

Igår tidig kväll ville min kropp ha en stunds vila i tv-soffan, min hjärna krävde inte mer än att lätt förströ sig med programmet "Förkväll" på tv4. Men frågan är om det var ett så bra val...en ung flicka blott 19 år , tydligen någon känd bloggerska under namnet "Kissie" medverkade. Hur, frågar jag mig, kan man betala för att få dessa fruktansvärt fula läppar som hon hade. Om jag hade såna ankläppar så skulle jag springa långt ( om jag bara kunde) om nån tv-kamera närmade sig. Hon berättade att hon redan hade lagt ut ca 60.000 kr på skönhetsoperationer. Bl a på dessa läppar och även bröst. Skrämmande att hon visas upp och blir nån slags förebild för vilsna små 14-15 åriga flickor kan jag tycka. Hon berättade just att det var den åldern på dom som läste hennes blogg, en blogg som jag nu skummat igenom...och vad innehåller den? Sprit, fester, bakfylla, smink, skönhetsoperationer, shopping... Varför all denna ytlighet i dagens samhälle? Alla ni

Nu har jag planterat sticklingar. Förhoppningsvis ska det bli underbart, vackra pelargoner av det hela och jag ser framför mig hur dom kommer att förgylla min balkong under sommaren. Men... det lurar en liten osäkerhet i det här, eftersom jag inte är begåvad med såna där "gröna fingrar". Trots det ska vi hoppas och tro att dom taniga små sakerna ska känna sig hemma här hos mig och att dom ska förstå att även om jag någon dag glömmer bort att vattna, prata och pyssla så beror inte det på att jag inte tycker om dom, utan snarare är orsaken glömska. Varje höst har jag en stark tro på mig själv att jag ska kunna övervintra ev. pelargoner, men se det har hittills misslyckats....hon som var här och bl a putsade min fönster förra veckan plockade fram några lik bakom gardinerna, som jag helt hade glömt bort. Men det är bara att tro på sig själv igen...jag har nu skickat efter sticklingar på nya fantastiskt, vackra pelargoner från Odla.nu. Jag tror inte att dom vill

Idag är en sån dag! Det kände jag redan när jag vaknade i morse. Mycket riktigt...idag bär inte knät och det gör sååå ont. Det blir bara att greppa kryckan igen. Vad gjorde jag igår måntro som detta knä inte gillade? Ja, inte vet jag.... Jag som skulle på picknick-dejt idag. Det fryser inne och jag får istället sitta här idag och peka och kommendera mina pojkar här hemma: "Gå ut med Sigge!" "Jag vill ha kaffe, nu!" "Gå och handla!" Jag får helt ägna mig åt mitt hemma-extra-jobb idag...där krävs intet annat än att jag skickar mail till intresserade samt kanske några tel.samtal. Så kommer min dag att se ut ungefär. En helt annan dag är det för min dotter och sambo. Idag hämtar dom hem sin lille Ingo. Jag känner så väl deras förväntan...en go´ mjuk härlig valp som helt kommer att vända upp och ner på deras nuvarande tillvaro. Jag vet så väl hur det är. Jag har haft ett antal valpar genom åren. Man befinner sig mer på golvet än i upprätt ställning. Man

Alltför ofta har vi människor en tendens att oroa oss för allt som går att oroa sig över. Vi har också en tendens att hela tiden skjuta upp att leva. När vi är barn tänker vi "När jag blir en stor flicka...." Den stora flickan säger: "När jag blir vuxen då ska jag..." När man blivit vuxen och kanske gift sig...ja då börjar man till slut tänka att när jag blir pensionerad då ska jag...osv. Dagarna går...och se det är nu livet är...inte igår, inte imorgon, utan IDAG! Så det här med oron. Hur lätt är det inte att älta det som inte blev bra, eller oroa sig för vad som kommer att hända i framtiden. Vissa mornar när jag vaknar alltför tidigt kan orostankar snurra i mitt huvud. Då har jag lärt mig, alldeles själv, att vända på dess tankar och istället tänka: Det är nu du lever Anna. Det är nu du kan påverka ditt liv. Det är nu du kan uppleva glädje eller sorg. Det är klart att man måste i viss mån planera för sin framtid, men jag försöker verkligen att träna på att leva id

att hitta glädje i det tråkiga som måste göras....ja, det läste jag nånstans och jag ska ha dom orden i mig nu på förmidda´n när kontoret/gästrumet ska få en make over. Papper ska sorteras, skit ska slängas, skrivbordet ska få den ledig yta som den är värd. Se´n kommer hon som idag bl a ska förvandla mina fönster till gnistrande, rena rutor, mattor ska ut och piskas tills allt damm och hundhår är väck. Golven ska torkas och det kommer att lukta rent och fräscht hos mig innan kvällen...härligt!! Och det bästa av allt...min rygg och mitt knä kommer att vara intakt..jag ska bara titta på eller peka med hela handen :-) Men först går vi ut i solen Sigge och jag innan den försvinner bakom molnen igen....askmoln eller what so ever.

och ute singlar snöflingor så vackert ner...i min tankebok är dagens text "Vi har makten över våra tankar". Visst är det så och jag ska försöka att inte tänka: förb... j..la väder och letar glatt upp den varmare vinterjackan och vantarna för att gå ut i det härliga vintervädret. Tjoho va´kul! Önskar er en bra dag med positiva tankar.

ska det bli storstädning här hemma hos mig. Allt ska bli skinande blankt. Eftersom min kropp inte längre tycker om den sortens jobb, så har jag fattat beslutet att leja bort det hela. Men visst är man lite stôllig...nu går jag här hemma och förstädar, plockar undan, slänger, rensar och kollar så att det inte är för många dammråttor bakom soffor och under sängar....

Nånstans i takt med vinterns grepp tog min lust till att skriva slut. Utmaningen från Skrivpuffen att varje dag skriva en text utifrån ett ord eller mening lockade mig inte längre. Men nu börjar nån slags lust ge sig till känna igen...jag är otroligt trög och svårstartad, men känner att en vilja till att skriva spirar nånstans. Jag kanske kan jämföras med sonens moppe som efter att ha stått i källaren hela vintern nu har tagits fram och efter många försök äntligen gett med sig och startar igen. Dagens skrivpuff är "att lova" och jag kan inte komma på nån strålande bra text runt det ordet, men jag jag har lovat mig själv idag, eller gjorde redan igår kväll, att idag ska det inte bli något tycka-synd-om-liggande-på-soffan beteende käkandes tröstechoklad för att jag har så förbenat ont i mitt knä...nej idag stoppar jag i mig värktabletter istället (mot min vilja) och ska ta tag i dagen. Innan kvällen har jag lovat mig själv att all tvätt ska vara struken och vikt, köket ska få e

Härlig doft sprider sig i köket. Ja, jag slängde snabbt ihop ett långpannebröd så här på morronen. Jäst, vatten, lite salt, kesella och mjöl. Att baka sitt eget bröd är ett sätt att dra ner på matkostnaderna, sen är det ju så mycket go´are med hembakat. Jag har varit sjukskriven ett par månader nu och måste bl a vara noga med att inte matkontot drar iväg. Blir man bli sjuk här i Sverige så blir man straffad med att, för det första vänta, vänta och åter vänta på en sjukpenning. Har man tur så godkänner Försäkringskassan sjukskrivningen och pengar dimper till slut ner på kontot, men av nån anledning så ska man straffas och måste leva på nån slags existensnivå. Men...min hyra är lika hög nu trots att jag råkade bli sjuk, min son, som fortfarande är på tillväxt, är lika hungrig osv osv. Försäkringskassan som myndighet...ja, jag har mina funderingar i deras bedömningar...ta denne man som lyckats spela cp-skadad och därigenom lura till sig 5 miljoner kronor från Försäkringskassan

Han var snygg, lite ung kanske men ändå.... ingenting hos han gjorde att man på nåt sätt kunde misstänka att det inte var äkta känslor som han visade och pratade om. Planerna var långt framskridna om giftemål och att flytta utomlands för att öppna ett hotell. MEN...efter en tid är han som uppslukad, går inte längre att få tag på. Bankkontot gapar dessutom hånfullt tomt, ja alla pengarna försvann med honom. Att koppla in polisen när det går upp att en mycket smart sol-och-vårare hela tiden har ljugit och gjort dig helt bortkollrad...nej det känns som om man bara skulle mötas av ett: " Men hallå, det borde du väl ha begripit. Hur kan du ha varit så dum och lättledd ". Nej, detta handlar inte om mig utan om Ursula...det är en alldeles nyutkommen bok som heter Judaskyssen skriven av Anna Grue. En pocketbok att ta med sig ut i vårsolen kanske. Ursula är fylld av skam och känner sig förlöjligad och vill inte att nån ska få vetskap om hela denna sorgliga historia. Till slut

Jag hade en hel del att utträtta idag, så framemot 10-tiden placerar Sigge och jag oss i bilen och far runt bl a till soptippen en bit utanför Årjäng och andra ställen som jag skulle till. När vi efter nån timme väl kommer hem igen hittar jag inte nyckeln i fickan till min bostad. F..n!!...och jag som alltid säger att jag har minsann ordning på mina saker och tappar aldrig bort nånting ....ja, så brukar jag så viktigt påpeka ALLA gånger min ene, smått slarvige son, (förlåt John) inte vet var han lagt det och det.... Ok, kollar först soprummet, kanske slängde jag dom där tillsammans med soporna? Nej. I bilen? Nej. Ringer vaktmästaren för att höra om han fått in några nycklar. Nej. Bara att göra samma resa igen till alla dom ställen jag varit på idag...men nej...ingen nyckel upphittad. Till slut får jag ringa sonen och be att få låna hans nyckel....minen på han när jag hämtar hans nycklar...ja den förstår ni... När jag väl kommer hem igen, parkerat bilen ja, då möt

Hon förälskar sig i Saddam Hussein när hon bara är 16 år. Hon blir hans favoritälskarinna. Boken kommer snart ut där Parisoula berättar om sitt liv i skuggan av denne fasansfulle diktatorn. Jag blir oerhört nyfiken och ska läsa den...nyfiken och oförstående till hur man kan bli förälskad i en tyrann som inte ens drog sig för att mörda sin egen familj.

som snart flyttar hem till min dotter Ulrika och hennes Freddy. Han heter Ingo och kommer att bli en stor fin boxer. Det blir nåt för Sigge att busa med om ett tag när lillpojken har acklimatiserat sig och känner sig hemma. Han är så efterlängtad!!

Som att baka bröd som inte behöver jäsas. Idag har jag bakat "min" fillimpa. Lätt som en plätt och så himla go´! Här får ni receptet: Fillimpa med solrosfrön 6 dl vetemjöl 5 dl rågsikt 3 dl rågkross 2 dl solroskärnor 1 dl linfrön (valfria frön kan blandas i om man vill ha mer) 4 tsk bikarbonat 1 l filmjölk 2 dl brödsirap Smör att smörja formarna Ströbröd eller rågkross till formarna Blanda först dom torra ingredienserna, se´n i med det blöta och rör ihop till en lös deg. Häll i två formar som vardera rymmer 1,5 l. In i ugnen 175 grader ca 75 min. Efter halva tiden lägg över folie, så slipper ytan bli för brun och hård. Mumsgott och enkelt är det. Inte lika enkelt är det att byta till sommardäck, men nu är det gjort...fick hjälp med det i morse och nu har bilen 4 nya däck och pengakontot fick sig ett rejält hål. Men vad gör det om hundra år...vi får väl leva på limpa ett tag :-)

Tack för att du äntligen drar din kos! Tack för att du äntligen släpper greppet om mig och låter mig få leva igen, få blomma ut, känna livsglädjen, få känna värmen mot min frusna kropp. Du ger mig ingenting annat än kyla, mörker och problem. Jag hatar dig! Låt det dröja länge innan du dyker upp igen och stänger in mig i din kalla frusenhet. Tack du obarmhärtiga vinter som inte lämnar någon längtan efter dig. Ja...nu har mina livsandar vaknat igen och lusten att skriva och blogga har kommit tillbaka.