Inlägg

Visar inlägg från september, 2009

Föraning...dagens puff

Vaknar i mörker. Tittar på klockan. Jodå, det är morron och dags att gå upp. Mörkret har vunnit över solens ljus. Gryningen har kommit av sig och morronen den grå och mulna ger mig en föraning om vad som väntar. Det annars svarta plåttaket längre bort i mitt blickfång från köksfönstret har intagits av vit frost. En lång längtan ligger framför mig. En längtan efter livet, solen och värmen. Höstdeppigheten lurar som en lömsk kameleont i min kropp och vi för nu en daglig kamp om vem som ska segra. Det stora mörka stångas inom mig och vill på alla sätt släcka ner min energi, ta överhanden över mig, dämpa min glädje, lura mig till tårar och göra mig oförmögen att se det vackra och det positiva.

Att ta emot välgörenhet...dagens puff

Jag bävar. Jag mår inte bra. Energin är på minus. Håglöst drar jag mig fram. Hösten är här och vintern närmar sig. Dess mörker och kyla trycker bestämt ner min livslust. Välgörenhet i form av en halvårs-vistelse i varmt soligt land mottages med tacksamhet.

En bild att skriva till...dagens puff

Att anlända till Symi med kvällsbåten är en upplevelse. Dom står vid relingen. Mörkret har precis smugit sig på. Skepparen slår av motorn och det är bara det lätta bruset från vattnet runt båten som hörs. Den hästskoformade hamnen öppnar sig som en stor famn framför dom, upplyst av alla glödlampor som sprider ett mjukt sken över husen i den lilla byn. Det var här dom träffades en gång. Det var här på denna ö dom blev förälskade. Han håller armen ömt om hennes axlar medan dom sakta glider in i hamnen. Hon lutar sig mot honom. Drar in hans välbekanta doft. Han trycker henne närmare intill sig och viskar: ”Jag älskar dig”. I morron ska dom stå där under det gamla valvet och förnya sina kärlekslöften. Hon ler när hon tänker tillbaka…. när hon trött efter den långa promenaden nerför berget, hade lutat sig mot den gamla, vackra stenportalen och han kysste henne för första gången….

Befängd...dagens utmaning

Bild
Hennes och hans tid är inte densamma. Han har dag när hon sover. Sms spränger hennes telefon varje morron. Ord som flyger med en otrolig hastighet från en kontinent till en annan. Vilken befängd, men ändå kittlande, tanke att bryta upp för kärlekens skull.

Att veta...dagens puff

Bild
Hon ger mig en kram, viskar: ”Tack för att du finns”, tar sin väska och går ut i hallen. Jag letar upp extranyckeln till min lägenhet och lägger den i hennes kalla hand och sluter hennes fingrar runt den. Hon nickar tyst till tack. Vid ytterdörren stannar hon till, vänder sig om och tittar på mig med sorgsna, slocknade ögon. Jag får för ett ögonblick känslan av att den här gången kommer hon att stanna. Snälla älskade vän , öppna inte dörren, försvinn inte igen …hon vet vad jag tänker. Dröjande stänger hon dörren efter sig. Tyst står jag kvar i hallen och hör hennes steg i trappan och ljudet av den tunga porten som slår igen. Hans övertalningar och försäkringar om att allt ska bli annorlunda den här gången har återigen fått henne att återvända. Trots att hon innerst inne vet att hon går tillbaka till en fortsatt förnedring och misshandel.

Samsas....dagens puff

Bild
Möglet och lössen samsades på väggarna där Britta och Petter bodde med sina 8 barn i fattigdom och elände. Det var snart slutet av oktober och slankveckan närmade sig. Petter och Britta hade bestämt sig för att flytta. Det hade varit ett oerhört hårt år för den stora familjen. Patron var inte nådig trots att dom var en stor familj. Statarbidraget räckte aldrig till och barnen var ständigt hungriga. Dom två minsta hade fått tuberkulos och skulle säkert inte överleva vintern. Brittas kropp var förstörd av hårt arbete och lidande. Varje morron halv fyra var hon tvungen att gå upp och mjölka gårdens alla kor. Hon kommer ihåg natten när hon förstod att det var dags att föda lille Erik. Värkarna kom tätare och tätare. Hon kämpade emot smärtan allt vad hennes kropp förmådde när hon tidigt på morronen begav sig iväg till korna. Plågan rev i hennes tunna kropp där hon satt på mjölkpallen och hon bet sönder sina läppar för att inte skrika högt av smärta. Hon lutade sig en stund mot den varma kos

Undantag...dagens puff

Bild
Vad vore livet utan undantag Struktur Värderingar Normer Livet styrs via autopiloten Gör ett undantag Bryt rutinerna Måla livet med nya färger Styr manuellt in på en annan slingrig outforskad väg Våga ögonblick av impulsivitet Älska undantagen, när livet gör en kullerbytta och skrattet bubblar som den dyraste champagne.

Blyg...dagens puff

Bild
Erika var klassens och byns blygaste flicka. På dagis var hon rädd varje gång barnen skulle gå iväg i led. Rädd för att hon inte skulle få någon att hålla i handen. Hon kommer inte ihåg att det någonsin blev så, men det var en skräck hon alltid kände. När Erika var tio år dog hennes mamma och hon växte sen upp tillsammans med pappa och två bröder. Hon trivdes aldrig i skolan. Vågade aldrig räcka upp handen, eller tala inför klassen. Hon kände alltid en fasa inför läraren som stod där framme och kunde hoppa på henne med frågor när som helst. Idag är Erika tillbaka i sin barndoms skola. När hon nu går förbi skolans matsal får hon rysningar och känslan, då hon ensam klev in med matbrickan och inte visste var hon skulle sätta sig, kommer tillbaka. Den blyga tjejen som inte ens vågade gå till den lokala mataffären bara för att hon var rädd att någon skulle säga hej till henne, eller för att någon skulle göra det, ska idag hålla en föreläsning i skolans aula om hur man från blyghet kan bygga

Något vitt...dagens puff

Något lyser vitt inne bland snåren. Jag rycker till och tanken som far genom mitt huvud för en sekund är ”hjälp...finns det spöken!” Skärp dig nu Anna! Men vad är det för nånting? Har man placerat en vit staty mitt ute i skogen? Nej, det vita rör sig och jag nu kan se att det är en alldeles levande älg, fullt upptagen med att äta från dom små lövträden. Den tycks inte ha sett mig så jag smyger försiktigt lite närmare och knäpper ett kort med kameran i mobilen. Klickljudet får älgen att titta upp. Den tittar rakt på mig. Jag lyckas med darrande fingar knäppa ytterligare en bild innan den vänder mig rumpan och älgar iväg med stora kliv. Jag står kvar och ser den försvinna in bland granar och mörker. En konstig känsla sprider sig i kroppen. För en stund har jag varit i sagans trollskog.

Styra...dagens puff

Bild
Olle känner en förväntansfull ilning i magen, när han tittar ut genom fönstret. Ute på gårdsplanen står hans nya cykel. Men när han tänker på hur han ska klara att cykla utan stödhjulen försvinner lyckokänslan i kroppen. Händerna darrar en aning när han tar på sig sin hjälm. Försiktigt kliver upp och sätter sig på sadeln. Han räcker ner till marken med ena foten och det känns tryggt. - Sätt fart nu då, säger pappa. Visa nu att du kan cykla. Vinglande får Olle fart på cykeln och trampar på, men väl utanför grinden glömmer han att han måste styra också. Istället för att svänga vänster för att komma upp på cykelbanan tappar han kontrollen och ramlar i diket med cykeln över sig. - Men Olle, du är ju helt oduglig, gormar pappan, du kan ju inte ens styra en cykel. Han vänder på klacken och återgår till att tvätta sin bil. Lille Olle tar sig själv upp ur diket och får till slut med sig sin cykel. Tyst ställer han den vid väggen och går upp på sitt rum. Han gråter tyst i kudden, livrädd att ha

Utmaningen...dagens puff

Bild
När Mary dammar runt bland alla sina saker i hyllorna, ramlar den liksom ner handen på henne när hon rättar till några bokryggar som kommit på sned. Den hade legat i en kartong bland andra böcker som hon en gång köpte på ett loppis. Egentligen läser Mary inte böcker, men hon tycker om att köpa dom. En del ryms i hennes hyllor, andra får bli kvar i kartongerna. Nu sjunker hon ner i fåtöljen och börjar bläddra …”Rensa i röran och förändra ditt liv.” Texten liksom blinkar mot henne som en färggrann reklamskylt. Hon ser sig omkring i sin lilla lägenhet som är fylld till bristningsgränsen av alla hennes saker. Visst handlar hon för mycket. Visst har hon alldeles för mycket grejer, kan hon ibland tycka. Tanken går till förråden nere i källaren. Fyra fyllda förråd med saker som inte får plats här uppe i lägenheten. Men det ger henne en slags trygghet att veta att dom finns där, som alla trädgårdspydnadssaker som hon samlar på. Drömmen om den egna trädgården fylld av tomtar och andra saker, dr

Långsint....dagens puff

Bild
Jag går omvägar för att slippa möta henne. Denna kvinna som nog inte har släppt något av sina oförrätter sedan barnsben. Hon letar hela tiden fel på allt och alla och fyller ständigt sin kropp med ny bitterhet. Under lång tid har hon försett mig med många av sina surdegar som hon går och bär på. En dag orkade jag bara inte lyssna på all den klagan som ständigt väller ur henne. Jag sa: ”Snälla du ruska av dig allt gammalt och gå vidare. Placera dina dumskallar i idiotfacket och glöm dom sen. Detta du håller på med suger ju bara en massa onödig energi från dig. Att älta det gamla, som du ändå inte kan göra något åt, det är inte direkt konstruktivt. Risken är att du blir en bitter surkärring som bara gnäller om forntiden istället för att leva i nuet. Glöm heller inte, när du nu klagar på alla andra, att ibland titta dig själv i spegeln…vi behöver alla rannsaka oss själva ibland också .” Högröd i ansiktet och med en fånig fågelholksmin står hon där några sekunder och finner inte orden…dom

Tid....dagens utmaning

Bild
Det är midnatt Dygnet vänder till en ny framtid Som reser sig i samma stund som solens strålar vaknar Ny dag Ny tid Nya gåvor med oanade möjligheter Midnatt lovar alltid nytt Lovar alltid en förändring Det vänder Jag har all tid

Att ha tråkigt är dagens puff.

Jag har använt ordet tråkigt på ett annat sätt. Det är slut på arbetsdagen och Mariana är på väg hem. Redan nere i porten kan hon höra hur hennes telefon inne i lägenheten ringer. Hon hittar nyckeln i kappfickan, låser upp och hinner fram till telefonen precis lagom för att höra klicket i örat.En koll på nummerpresentatören säger henne ingenting. Hon känner inte igen varken riktnummer eller det andra numret. Säkert nån försäljare tänker hon medan hon hänger upp kappan och kränger av sig stövlarna. Det ringer igen. Samma nummer. - Gustavsson, svarar hon. - Hej, det är Birgitta. - Hej, säger Mariana, men kan inte placera vilken Birgitta det är. - Hej, säger hon igen, du kanske inte känner igen mig, det var ju ett tag sen vi pratades vid, men det är Birgitta din gamla klasskompis. - Ja men hej är det du, va roligt att du ringer! Ja det var verkligen längesen. - Jaa det var det. Jag ringer egentligen för en tråkig sak. Eivor, vår gamla kompis, ringde mig idag och berättade att

Utanför ramarna...puffen idag

Morronpigg som alltid är han på väg till duschen innan mobilen ens börjat fundera på att väcka honom. I farten rafsar han till sig b-h:n , nätstrumporna och silvertoppen som ligger slängd på golvet i sovrummet. Han drar fram lådan under sängen och stoppar in allt i den. Kjolen hänger han noga upp på sin galge och placerar längst in i sin klädkammare. En hastig blick i badrumsspegeln visar att han slarvade med att tvätta av ansiktet igår kväll. Rester av mascara har kletats ut under ögonen och munnen är fortfarande förföriskt knallröd. Det stämmer som det stod i reklamen tänker han: Läppstiftet håller i tolv timmar. Nyduschad och rakad plockar han ut den mörkgrå Armani- kostymen ur garderoben. Skjortorna som han hämtade från kem-tvätten igår hänger bländvita och strukna mittemot alla hans andra kostymer. Han väljer en dovt vinröd slips och naturligtvis svarta strumpor. Skavsåret på ena hälen har ännu inte läkt och han sätter på ett nytt plåster. De nya san

En promenad...dagens puff

Hon stannar bilen vid vägkanten tittar upp mot huset. Solen bryter precis igenom molnen och får löven att glöda som guld i det stora trädet på gräsmattan. När hon öppnar bildörrren, slår den kalla höstluften emot henne. Hon ångrar att hon inte tog på sig en varmare kappa. Huttrande börjar hon gå mot huset. Fönstren gapar tomma mot henne. Den svarta järngrinden gnisslar som vanligt när hon skjuter upp den. Löven ligger som en färgglad matta framför henne.Hon minns när Simon skrattande lekte bland alla dessa löv på hösten. Hon fortsätter förbi huset. Växthuset längst ner på tomten där hon alltid odlade alla sina tomater hade rasat ihop kan hon se. Till slut hittar hon stigen, trots att den är nästan igenvuxen. Stigen som de alltid promenerade på. Hon följer den en bit och kommer snart fram till ån. Bron ser ut som den ska rasa när som helst. Hon lutar sig en stund över det murkna räcket. Det svartgrumliga vattnet flyter sakta under henne. Hon minns alla gånger hon och Simon lek

En obehaglig känsla....dagens puff

En känsla inom mig, ett obehag i maggropen säger mig att någonting inte är rätt. Hans annars så sprudlande vackra ansikte har en trött, brusten blick. Inte tomma, men frågande ögon riktas mot mig i en talande tysthet. Smärtan färgar hans ansiktsdrag. Jag berörs. För ett ögonblick känner jag mig rådvill till den situation jag, utan egentlig anledning, befinner mig i. Jag vill ju bära, hjälpa. Jag skriver ut ett recept på fri tid hos mig då jag kan lyssna, erbjuda mina öron och även mitt eget erfarna, sargade hjärta.

Göra en god gärning...dagen puff

Bild
Att vara en del i ett ideellt arbete där den goda gärningen innebär att stödja andra kvinnor som är utsatta för en mans våld. Att som kvinna till kvinna ha samtal, visa förståelse, lyssna, stödja. Att försöka hjälpa en utsatt, rädd, jagad människa att återta sitt livsutrymme som gått henne helt förlorad under våldets inskränkning i hennes liv. Att lotsa henne på vägen till ett återförnyat självförtroende, vara stödet bredvid i samtal med myndigheter, rättegångar och annat som måste till för att komma vidare i ett nytt liv. Att stötta henne i sin mammaroll där barn finns med i en sån här tragedi. Det är min goda gärning, som ger mitt hjärta en belöning långt mer värd än pengar.

Något tungt...dagens skrivpuff

Denna förunderliga tillvaro som kallas livet. Vissa dagar är tyngda av mörker och ondska, fyllda av egocentriker som springer sitt eget race i ett ekorrhjul, självuppfyllande, till ingens glädje. Medan andra dagar är som en nytvättad, mjuk, tjock frottehandduk som jag sveper runt min kropp. Alla fläckar är borta, bara varma, ärliga, uppriktiga ansikten strålar emot mig och lyfter bort tyngden av motvilja. Berättelsen om livet kan på en sida sluta i tung tragedi. När jag sen vänder bladet är jag mitt uppe i en komedi. Ett tillstånd, ett liv där jag medverkar.

Rensa ur garderoben....dagens puff

Äntligen har jag bestämt mig för att rensa i min stora garderob som, trots sin mäktiga storlek, blivit allför trång för alla mina kläder. Trängseln därinne är som en tunnelbanevagn i morronrusning. Tätt tryckt intill varann pressas kläderna ihop i en salig oreda. Hör jag en lättnadens suck när jag befriar mina plagg från sin hoptryckta tillvaro? Dom får sträcka ut sig på min stora säng och jag botaniserar i högen. Vilken glädje när jag finner plagg jag glömt och försummat. Ivrigt börjar jag prova. Gammalt blir som nytt och får en helt ny utstrålning i kombination med nyinköpta plagg. Svarta slänga-säcken gapar tom. Nej, jag behöver ingen säck. Istället är jag i trängande behov av ytterligare en garderob och flera galgar! Vad kallas detta för? Separationsångest kanske? Ingen ska säga att jag inte försökte i varje fall….

Långsamt...dagens puff

Bild
Även om vi nätt och jämt har vind så rör vi oss, om ändå långsamt, uppströms på floden. Feluccans stora segel fångar upp minsta vindpust. De små byhusen på stranden skiftar i ockra, rosa och ljusblått. Färgerna badar i det varma eftermiddagsljuset. I sin fotsida, beiga klädnad står Zaied vid rodret. Jag lutar mig tillbaka. Knölar ihop min tröja bakom ryggen som skydd mot den hårda, slitna båtsidan. Njuter av stillheten och det skiftande landskapet, som vi glider förbi. Solens sista strålar smeker ännu med sitt guld över både ökenlandskap och gröna frodiga stränder. Höga pampiga palmer kantar flodbädden. Några kvinnor ligger på knä och tvättar sina kläder. Däckspojken öppnar en lucka och hämtar upp en plåtlåda med ett fotogenkök i som han tänder. Strax smuttar jag på ett glas varmt, sött chai. Solen går sakta ner och strandens träd blir till svarta silhuetter mot den röda himlen. Det mörknar snabbt, månen lägger ett silverstråk över det mörka, stilla vattnet och jag lyssnar