Föraning...dagens puff
Vaknar i mörker. Tittar på klockan. Jodå, det är morron och dags att gå upp. Mörkret har vunnit över solens ljus. Gryningen har kommit av sig och morronen den grå och mulna ger mig en föraning om vad som väntar. Det annars svarta plåttaket längre bort i mitt blickfång från köksfönstret har intagits av vit frost. En lång längtan ligger framför mig. En längtan efter livet, solen och värmen. Höstdeppigheten lurar som en lömsk kameleont i min kropp och vi för nu en daglig kamp om vem som ska segra. Det stora mörka stångas inom mig och vill på alla sätt släcka ner min energi, ta överhanden över mig, dämpa min glädje, lura mig till tårar och göra mig oförmögen att se det vackra och det positiva.